-
Händelserik morsdag
Jag fick godis och blommor av mina älskade barn 
Fotbollsträning med Brandon 
Lunchen och middagen bestod av gårdagens matrester. Men jag klagar inte. 
Sonen tappar sin andra tand 
På väg till akuten med dottern som har en jobbig hosta och inga av hennes mediciner hjälper. Sitter fortfarande på barnakuten med dottern. Morsdag är snart förbi. Men jag kan verkligen inte klaga. Att mina barn mår bra och har det bra är det viktigaste. Att se de le eller skratta är min bästa medicin för att klara av dagar när de inte mår bra.
Även om mammalivet går upp och ner så skulle jag aldrig byta ut mina barn för något i helaste världen. De är mina sockernosar och de är MINA 🥰
-
Efter BVC besök med E&T
De klarade det galant! Så skönt att de har återhämtat sig bra! Även om de fortfarande är åt det mindre håller i och med att de är födda prematur, så följer de sina kurvor! Kan inte vara mer nöjd just nu.
Däremot hade jag hoppats att de skulle ha varit mer nöjda på besöket. Det var många främmande ansikten och enda stället de ville var i, vad bärsjalen hos mig. Det är inte lätt när de ska undersökas och det inte vill. Men så fort de fick komma tillbaka till mig och in i sjalen var det tröst och mys som gällde.
Borta är inte alltid bra men i mamas famn är det alltid bäst. 🥰
-
BVC med E&T
Sist vi var på BVC besök var båda två under sina kurvor. -2 och -3. Vad kan jag säga förutom att vi har varit förkylda och sjuka konstant. Det är inte lätt att återhämta sig, när det är mer neråt än uppåt. Men jag tror att grabbarna kommer att göra bra ifrån sig idag. Vi har faktiskt varit friska nu i flera dagar.
Jag är ju så klart vaken före väckarklockan. En ska försöka vila lite till, för att när klockan ringer så måste vi ALLA upp och göra oss i ordning. Det lär nog bli en aning stressigt, men får hoppas att vi hinner i väg lagom i tid för att inte bli sena.
-
BVC med E&T
Sist vi var på BVC besök var båda två under sina kurvor. -2 och -3. Vad kan jag säga förutom att vi har varit förkylda och sjuka konstant. Det är inte lätt att återhämta sig, när det är mer neråt än uppåt. Men jag tror att grabbarna kommer att göra bra ifrån sig idag. Vi har faktiskt varit friska nu i flera dagar.
Jag är ju så klart vaken före väckarklockan. En ska försöka vila lite till, för att när klockan ringer så måste vi ALLA upp och göra oss i ordning. Det lär nog bli en aning stressigt, men får hoppas att vi hinner i väg lagom i tid för att inte bli sena.
-
Måndagsmorgon och rutinerna har påbörjats
Barnen är på förskolan, killen har åkt till jobbet och jag är kvar hemma med E & T.
Blir bara att hänga hemma för att vädret är inte så skönt för att hänga ute.
Jag sitter ju i styrelsen för min bostadsrättsförening och på eftermiddagen håller jag ett möte med kontaktombuden.
Men för övrigt så blir dagen helt enligt rutiner, vilket känns skönt eftersom det var länge sen allt var som ”vanligt”.
-
Farmor på besök
Idag är barnens farmor här och leker med de. I och med att vi har varit sjuka och hon har jobbar så har det inte varit lätt att få ihop det.
Det byggdes en jättestor koja.
Där de leker, bråkar och myser i.Tycker att det är härligt när barnen får umgås med familjen så att de lär känna varandra bättre. Vill att de ska veta att de inte är ensamma på denna jord. De ska känna sig omtyckta och ha flera att umgås med och viktigts är det finns trygga vuxna, som kan hjälpa de i sin utveckling.
Så nu ska de leka vidare och jag ska ta små grabbarna som är hungriga.
-
Jag är inte riktigt med och lite trött
Den när man går och hämtar kaffe och glömt att man redan har hämtat en gång redan.. plötsligt så sitter man här nu med två koppar.
Två små som har ont i tandköttet och en liten som vaknade vid 3 på natten för att somna om igen vid 05:45.
Jag slocknade efter att liten somnade och kunde kämpade med att komma upp tidigt för att lämna de barnen hos mina föräldrar, innan killen ska till jobbet. Allt detta ska ske snabbt för att vi hade tid hos BVC med tvillingarna.
Kul!
-
Tiden springer förbi mig
Idag firar vi fem månadsdagen för mina två minsta. Mina älskade grabbar. Även om ni blir fem månader så är ni egentligen bara tre och ett halvt. 6 veckor tidiga.
Det ni inte hann utvecklas i magen gjorde ni utanför magen och kommer därför att få åldern justerad fram tills de är två år. För att månader i den unga åldern kan vara av stor betydelse för utvecklingen. Men därefter börjar den jämnas ut.
Tiden bara springer förbi mig och jag hinner knappt förstå. Låt tiden gå lite långsammare i fortsättningen så att jag hinner med allt!
-
Internationella tvillingdagen
Jag trodde aldrig att jag skulle få ta del och delta i en sådan dag. Jag trodde aldrig att jag skulle få tvillingar, även om vi skämtade om det ibland. Jag trodde aldrig att detta skulle hända mig.
Jag beundrade tvillingmammor. Jag förbryllades av hur de orkade och hur de lyckades få ihop allt. Jag hade ”bara” en enling och kunde känns att det var svårt ibland. i
Men nu är jag själv här och ja, ibland är det svårt och intensivt, när båda är ledsna samtidigt och ska bäras. Men man får liksom bara till det.
Jag bara älskar att få vara deras mamma. De är så snälla, underbara och börjar visa sin personlighet mer och mer. Mina tvillingar är fortfarande små (4 mån) och jag bara ser fram emot att se de utvecklas, precis som mina andra barn. De är födda prematur och förhoppningsvis kommer de att ta igen sig med jämnåriga.
Mina älsklingar som alltid söker efter varandra för att håll hand. Vi valde aktivt att namnge de med olika namn som inte påminner om varandra. Inte samma bokstav eller samma klang. Även om de kanske i framtiden kommer att ses som en så vill vi att de ska kunna utvecklas individuellt som två individer. De kanske liknar eller inte i framtiden men de är två.
Redan idag så sätts de inte in i systemet som två indriver. De är antingen en eller en + en halv. Sällan räknas de som två, om man inte ska betala då räknas de alltid som två. Det känns lite sorgligt faktiskt.
Vi vet inte hur vi firar men något mysigt ska det bli för att fira att vi är tvillingföräldrar och syskonen har tvillingbröder.
-
Vi gjorde allt vi kunde.. men någon annan gjorde inte det..
Det är väldig irriterande och frustrerande, när vi har tagit hand om oss och varit extremt försiktiga, men så har det ändå blivit så här.. jag vet att många tyckte och tycker att jag har varit väldigt extrem i att skydda oss från sjukdomar. MEN på mindre än en månad har vi betar av en vanlig förkylning, magsjuka och nu covid. Ja, det stämmer. Vi har fått covid i familjen och även fått det konstaterat.
Det var ganska tungt att vara där ensam. Med en som mådde dåligt och orklös, och en annan som mådde dåligt och behövde mycket närhet och ville bara amma.
En av tvillingarna mådde plötsligt inte bra och spydde en massa slem, från ingenstans. Han hade inte visar någon symptom förrän efter att slemmet kom upp. Direkt efter blev han slö och orklös, men efter några sekunder kom han tillbaka. På natten till måndagen så fick han hög feber. Fortfarande något slö och orklös. Bestämde mig att ta mig till barnakuten. Ensam med tvillingarna var jag där, från morgon till natt.
De undersöktes snabbt i och med att de var på gränsen till tre månader och fick Alvedon. Ena hade över 39 grader och den andra hade ”bara” över 38 grader.
Vi fick länge sitta i ett ”bebis” väntrum, där jag försökte amma båda och se om de skulle må bättre av Alvedonen. När vi senare fick ett rum där vi tillbringade större delen av vår tid där, blev jag inte imponerad. Inte för att jag hade några förväntningar men tänkte att det kunde finnas något där för avlastning. Rummet bestod av en brits på 60-70 cm och två stålstolar, som inte var de minsta bekväma. Det jag hade med mig var vagnen med två babyskydd, där de verkligen inte ville sitta i och sjalen som senare visar sig vara min räddning, även om det blev tungt mot slutet så var det det enda som hjälpte.
Ena mådde sämre än den andra och det gjordes tester på honom. Blodprover och pet i näsan. Men även urinprov skulle lämnas. Jag gick runt med, han som mådde mindre bra, i famnen naken men täckt med en filt för att kunna fånga kisset i en mugg, inför urinprovet. Jag bar på honom i över 45 minuter, medan andra brodern sov. Läkaren kommer in i rummet. Han som sov vaknar och börjar gnälla som snart går över till gråt. Han låg i babyskydd och jag ska hämta honom för att trösta och lägga på britsen. Lämnar ifrån mig muggen och hämtar brodern. Lämnar av honom på britsen för att han är lugn och precis då så börjar den andra att kissa. Han kissar ner brodern, läkaren och sig själv, samtidigt som läkaren försöker fånga kisset i muggen.
Suck! Allt för inget.. sekunder senare så kissar han ytterligare lite mer och läkaren hinner fånga lite, som man kunde se i botten av muggen, men det ska ha räckt för att genomföra testerna.
Ugh! Precis när jag inte håller i muggen kissar han och på alla. Jaha tänkte jag, det är bara att sätta igång och tvätta och byta kläder. Som tur var hade jag bett älsklingen att packa i extra allt i väskan ifall att.. och nu var det ett sådant ifall att situation.
Men i och med att han som är mår dåligt inte orkar amma så sätts de en sond på honom. Jag ska nu pumpa mjölk för att han ska kunna få i sig. Vi kan inte ge ersättning i och med misstänkt ägg- och mjölkproteinallergi.
För det första så har de ingen bröstpump, så de tänker att jag ska handpumpa ut över 100 milliliter.. jag sa det, det är ingen chans att jag kan göra det samtidigt som jag ska bära runt på två. Så de lånar en pump från en annan avdelning, tack och lov. Så där står jag och har båda mina små älsklingar i sjalen och pumpar ut mjölk samtidigt. Det var inte det enklaste kan jag säga. Blev lite svettig men attans tänkte jag, det här ska vi klara!
Får ut ganska mycket mjölk och nu ska han sondas. Hinner ge honom två omgångar innan han själv drar ut sonden, när jag precis vänder mig för att hämta en tredje spruta med mjölk. Suck! Meddelar sköterskan som ber mig försöka ge med sprutan i mungipan för att se om det går.
Max 5 minuter efter kommer samma sköterska och kastar in en Alvedon på britsen.
Hon säger: jag har ingen mask eller visir på mig men han måste få Alvedon nu. Ok, tack svarar jag. Hon tittar på mig och frågar: har de inte gett dig resultaten? Eh nej, svarar jag. Hon säger: ska be läkaren att komma in, men han är covid19 positiv, vi måste följa vissa riktlinjer nu. Min reaktion var bara: WHAAAAT? Är det sant? Eh, ok..
Läkaren kommer snart in och säger att urinprovet såg bra ut, blodprovet visar en förhöjning som visar på ett virus och ja, lillen är positiv till coronavirus. Men de var förvånade för att de sa att små ska inte bli så sjuka som mina pojkar var. De ska typ knappt bli berörda av viruset. Eventuellt att det blir en mild förkylning, men inte så här.
Läkaren förklarar också att i och med att det inte finns restriktioner längre och rekommendationerna är borttagna så bryr sig inte folk längre. De är ute fast de är förkylda, de lämnar sjuka och förkylda barn på förskolan och de inte heller håller avstånd längre. Han menade även på att det ska ha räckt att vi ska ha gått efter någon som ska ha burit på viruset och den ska ha nyst eller hostat, så får vi ångorna på oss. Kanske en granne som nyst i porten, eller att vi ska ha rört något där det låg en droppe av viruset. Han sa, det är omöjligt nu att inte drabbas.
Både läkaren och sköterskan var jättefina under hela tiden vi var där. Så jag är så tacksam för det. Det underlättar något i ens lilla kaos.
Båda små har hunnit piggna till smått och blir ytterligare mer pigga efter andra dosen av Alvedon. Så vi fick åka hem, men vi måste nu följa riktlinjerna för att så småningom ska alla här hemma få det, om de inte redan har det.
Så nu är vi i karantän.