-
🌈 det hade varit din dag
Hur mycket man än försöker dra sig framåt så dras man bakåt av alla underbara minnen. Inte bara jag utan även de som lärde känna dig. Sonen pratar ofta om dig och saknar dig fast han inte var gammal när du behövde gå.
Det känns än idag och den dagen åter spelas i huvudet på mig varje gång det pratas om dig. En dag vi aldrig trodde skulle komma.
Jag hoppas att du har det bäst vart du än är. Jag hoppas att du ser över barnen här och skyddar de. Jag hoppas på att vi alla ska få återses igen någon dag.
Tiden går men du är fortfarande saknad.
Grattis på din födelsedag!
-
2 september genom åren
Med tanke på året och nuet, så tycker jag att det är skönt att kunna blicka tillbaka. Att kunna blicka tillbaka på de fina stunderna. Samtidigt så får jag ont i magen av att titta tillbaka. Att tiden bara har flugit iväg. Blir ledsen för att jag vill tillbaka dit. Bilderna ger mig skratt och glädje. Kan minnas exakt vad som hände där och då. Självklart älskare jag nuet också, men vill kunna stoppa tiden lite. Det går för fort för att jag ska hinna förstå att det har gått så många år.
2015
Jag, killen och mama var i Spanien detta år.
Strax innan bilden hade jag och killen, varit och tränat, med min lilla syster och hennes kille. Minns att det ändå var fortfarande varmt.
Jag hade också varit hårmodell, därav färgen på mitt hår. Det var långt också.2016
Sonen var inte gammal då. Fyra månader för att vara exakt.
Sonen var även redo för att åka till babysim, som vi gick tillsammans med min syster och hennes lilla. Jag hade inte heller körkort än, så jag väntade på att bli hämtad av min syster. Minns även vår tid på babysimmet.
På bilden kan man se både Poopie och Swift. Åååh så fina minnen.
Saknar min Poopie också.2017
Vi hade varit på parken och lekt. Killen kom dit och mötte upp oss efter jobbet. De var båda glada och lillen tyckte det var så häftigt att kunna sitta på taket. 2018
Plikttrogen som jag är så var jag på väg in till jobbet. Det skulle vara någon större konferens. Vår GD skulle prata och jag hade nyss bytt roll. Skulle även stå på scenen och prata. Minns att jag var nervös och ville egentligen inte. Så min räddning var att jag blev hes någon dag innan och kunde därav inte prata. Men jag var där. 2019
Dottern var inte gammal. Tre månader. Jag hade anmält mig på mammaträning, och var på väg dit. Efteråt gick jag hem. Lillan var inte jätteförtjust i vagnen och ville bara bli buren i sjalen. Fick även träna med henne i sjalen. Hon sov sig igenom nästan alla passen. Sonen hämtades även senare från förskolan. Sen röjde vi hemma och hade skoj. 2020
Sitter hemma och jobbar. Sonen sitter bredvid och kollar på TVn ett tag. Jag har en lite rast nu innan mitt möte sätter igång igen. Han sitter så fint och tålmodigt bredvid mig. Men snart viskar han nog mama igen. Lillan är hos min mama för att jag ska kunna jobba. Killen är på jobbet och Swift ligger i soffan bredvid oss. Jag njuter av stunden.. min älskade grabb och tös. Saknar henne och killen, men vet att hon har det bra hos min mama, och att killen måste jobba. Sonen får en extra kram nu. Han kommer att tröttna på mina kramar och pussar snart. Saknar dået men vill inte att nuet ska ta slut. Vill inte att något ska förändras. Vill att detta nuet ska bestå ett tag.
Nu knackar verkligheten på. Mötet börjar igen om någon minut.
På med lurarna, pussa på sonens panna, plockar fram datorn igen och nu återgår jag till nuet.
❣️
