-
2 september genom åren
Med tanke på året och nuet, så tycker jag att det är skönt att kunna blicka tillbaka. Att kunna blicka tillbaka på de fina stunderna. Samtidigt så får jag ont i magen av att titta tillbaka. Att tiden bara har flugit iväg. Blir ledsen för att jag vill tillbaka dit. Bilderna ger mig skratt och glädje. Kan minnas exakt vad som hände där och då. Självklart älskare jag nuet också, men vill kunna stoppa tiden lite. Det går för fort för att jag ska hinna förstå att det har gått så många år.
2015
Jag, killen och mama var i Spanien detta år.
Strax innan bilden hade jag och killen, varit och tränat, med min lilla syster och hennes kille. Minns att det ändå var fortfarande varmt.
Jag hade också varit hårmodell, därav färgen på mitt hår. Det var långt också.2016
Sonen var inte gammal då. Fyra månader för att vara exakt.
Sonen var även redo för att åka till babysim, som vi gick tillsammans med min syster och hennes lilla. Jag hade inte heller körkort än, så jag väntade på att bli hämtad av min syster. Minns även vår tid på babysimmet.
På bilden kan man se både Poopie och Swift. Åååh så fina minnen.
Saknar min Poopie också.2017
Vi hade varit på parken och lekt. Killen kom dit och mötte upp oss efter jobbet. De var båda glada och lillen tyckte det var så häftigt att kunna sitta på taket. 2018
Plikttrogen som jag är så var jag på väg in till jobbet. Det skulle vara någon större konferens. Vår GD skulle prata och jag hade nyss bytt roll. Skulle även stå på scenen och prata. Minns att jag var nervös och ville egentligen inte. Så min räddning var att jag blev hes någon dag innan och kunde därav inte prata. Men jag var där. 2019
Dottern var inte gammal. Tre månader. Jag hade anmält mig på mammaträning, och var på väg dit. Efteråt gick jag hem. Lillan var inte jätteförtjust i vagnen och ville bara bli buren i sjalen. Fick även träna med henne i sjalen. Hon sov sig igenom nästan alla passen. Sonen hämtades även senare från förskolan. Sen röjde vi hemma och hade skoj. 2020
Sitter hemma och jobbar. Sonen sitter bredvid och kollar på TVn ett tag. Jag har en lite rast nu innan mitt möte sätter igång igen. Han sitter så fint och tålmodigt bredvid mig. Men snart viskar han nog mama igen. Lillan är hos min mama för att jag ska kunna jobba. Killen är på jobbet och Swift ligger i soffan bredvid oss. Jag njuter av stunden.. min älskade grabb och tös. Saknar henne och killen, men vet att hon har det bra hos min mama, och att killen måste jobba. Sonen får en extra kram nu. Han kommer att tröttna på mina kramar och pussar snart. Saknar dået men vill inte att nuet ska ta slut. Vill inte att något ska förändras. Vill att detta nuet ska bestå ett tag.
Nu knackar verkligheten på. Mötet börjar igen om någon minut.
På med lurarna, pussa på sonens panna, plockar fram datorn igen och nu återgår jag till nuet.
❣️
-
Avklarad jobbvecka
Då har de nya rutinerna börjat och denna jobbvecka är nu avklarad.
Med tryggheten att båda barnen har haft det bra hos mina föräldrar och jag nu har all utrustning jag behöver för att börja jobba. Datorn krånglade såklart! Men det är vad det är och jag har gjort en felanmälan. Så förhoppningsvis ska det lösas i nästa vecka.
Båda barnen ligger redan och sover och både jag och killen känner oss möra. Vi har varit uppe före tuppen och krigat.
Nu är det ledigt fram tills måndag och då blir det att strama åt rutinerna något för att allt som ska hinnas med. Men det får vi grubbla på sen. Ska försöka att inte stressa i förväg.
Som sagt, nu är det helg och jag ska spela lite MBL, om jag inte hinner däcka.
Allting gott❣️
-
Imorgon tar min ledighet slut
Imorgon är det stora dagen då jag ska återgå till jobbet. Det är blandade känslor. Mest är det ovanan att strikt behöva göra något. Att återgå till alla måsten känns lite sådär. Det blir nya rutiner för oss alla och mycket tidigare dagar.
Kommer nog att ta ett litet tag för oss alla att komma in i de nya rutinerna. Känner redan stressen över att det kommer att bli stressat. Jag är inte negativ utan realistisk. Vi kommer att ha tider att passa och med barn, så går det inte alltid som planerat. Vi kommer så klart att försöka ha tidsmarginaler, men även de kan ryka ibland.
Jag gillar den rollen jag har och branschen jag jobbar i. Hade det inte varit så, så hade nog ångesten varit större. Förhoppningsvis blir det som tänkt och allt kommer att rulla på.
Med detta sagt så känner jag ändå en stor sorg över att jag inte kommer kunna hänga med mina barn dag in och dag ut. Vi är liksom aldrig rastlösa. Alltid är det något, annars så hittar vi på något. Vi har roligt och kul tillsammans. Vi trivs och mår bra i varandras sällskap. Nu kommer det inte bli så många timmar vi kommer att hinna umgås. En timme på morgonen och två till tre timmar på kvällen, innan det är sovdags. Så alltså tre till fyra timmar av vår vakna tid, på vardagarna. Känns väldigt tråkigt!
Men nu försöker jag to suck it up och kriga vidare i vår snart nya vardag. Så snart är det god natt för att orka med den tidiga morgonen och allt så ska hinnas göra.
❣️
-
Lördag hos papa
Idag var det en sista träff hos papa innan alla återgår till vardagen.
En verkligheten efter en annorlunda sommar. En annorlunda vardag än det vi är vana vid.
Tiden bara går och samtidigt som jag försöker leva i nuet, så känns det som att tiden går för fort.
Även om alla inte var där idag så var det mysigt att bara ses. Inte ofta alla kan ses samtidigt, för att alla har olika aktiviteter.
Barnen fick leka med kusinerna och springa av sig. De var ganska så trötta efter dagens träff.
Mina älskade barn! Båda ligger och sover redan och jag tänkte ta lite egentid och spela lite MBL. Passa på när jag är lite för mig själv.
Min önskan just nu är att tiden går lite långsammare så att jag får njuta av tiden med min lilla familj. Älskar att vara med de och får lite panik av att vara utan de. Saknar mina människor så fort jag inte är med de. Så snälla tiden gå lite långsammare!
-
Lättnad efter lättnad..
Det har verkligen varit flera små stressande moment, de senaste dagarna.
Det är mycket som vi måste försöka pussla ihop för att få det att gå runt. Speciellt nu när jag är ensam hemma och börjar jobba snart. Allt ska vara planerat och så lite som möjligt lämnad till slumpen så att barnens rutiner inte rubbas.
Som jag skrev tidigare så har det varit mycket vi har behövt planera om. Men jag tror att vi har fått till det!
Vi har fått många besked som har gjort att stressen börjar släppa och ångesten blir mindre. Så nu hoppas jag på att allt bara kommer att rulla på.
-
Resumé av de gångna dagarna
Jag har verkligen haft fullt upp och varit så trött på kvällarna. Nog är det värmen och för att vi har varit ute och rört oss. Vi undviker folk fortfarande men försöker hålla oss aktiva. Barnen behöver röra på sig och gör av med energi. Vi blir nog alla lika matta och sega av värmen men jag bara njuter.
Så vad har vi pysslat med?
Bergsbestigning av Bruketberget
Det blev en tur till Bruketberget igen. Men denna gång var min mama med, Atiti. Lycka för sonen som inte har träffat henne så mycket. Han skulle självklart hjälpa henne och vara med henne. Det blev allt från vattenkrig till att gå upp och ner från berget.
Vi tog även med oss frukosten för att äta med underbar utsikt.
Både jag och killen klättrade upp och ner. Jag kan säga att både hjärtat och lungorna kände att de hade fått sig en rejäl omgång. Det var riktigt jobbigt, men skönt!
Tvätta poolen
Eftersom det har varit så varmt och det är så mycket folk på ständerna, så blir det till att tvätta och fylla poolen hemma. Snart kan de små bada och svalka sig.
MBL
Den som vet, vet.. Hahaha.. Nej, men eftersom barnen har somnat relativt tidigt så har jag hunnit spela lite mer än vanligt. Känns roligt att iallafall hinna göra något som jag gillar att göra, utan att behöva tänka så mycket.
Besök hos killens kompis
Vi var iväg ett tag hos en av killens kompisar för att hänga och luncha. Det är nog skönt för barnen att komma ut lite och byta lite miljö.
Det var verkligen jättetrevligt där. De är verkligen fina och deras son är jättesöt! Även roligt att se när de små leker. Att de leker bra och har skoj ?
Förutom den snabba resumén ovan, så är det mycket som händer omkring oss. Så det är mycket att hålla koll på just nu. Det är inte riktigt som att jag har fått andas ut för att det dyker upp något varje dag. Lite väl mycket så att det nästan blir stressigt..
Men vi fortsätter även våra rutiner och det funkar jättebra. Dock kommer det att ske en ändring snart så då måste vi anpassa oss till det.
Jag känner mig bara så tacksam att få hänga med min lilla familj, nära och kära. Dock önskar jag mer av sådant, men det kommer väl längre fram. Nu hoppas jag bara på att värmen fortsätter som nu så att vi får fortsätta njuta. ?
-
Snart är vi ensamma igen
Vaknade av att en liten herre brakade in i sovrummet och skrek: Hej och godmorgon! Dags att vakna!
Sonen som skrämde både mig och lillan så att vi vaknade till. Klockan var inte mycket. Så för att inte väcka killen så blev vi kvar i rummet. Det är nämligen så att han börjar jobba idag. Så han ska snart upp.
Blir återigen ensam med mina älsklingar. Tiden bara for iväg. Han var ju ändå hemma i två månader. Men känns knappt som att vi var hemma så länge.
Det var verkligen en fin semester, dock annorlunda än vad vi egentligen hade planerat. Men ändå var det underbart!
Att bara få ha mina älsklingar hemma och göra saker tillsammans, eller bara njuta av att hänga är det bästa. Men nu ska snart älsklingen iväg.
Om någon timme börjar verkligheten igen.
Min familj ❤️ -
Nästan klart!
Nu är det bara, och då verkligen bara detaljer kvar.
Socklarna är på, tröskeln sitter fast, köket är inflyttad, matbordet och stolarna är på plats.
Vi har redan smått invigt med att leka Brandons Pizzeria.
Det som är kvar är att sätta en kant på utsidan för att dölja lite kanter. Måla några vita detaljer på socklarna och sen är det ganska så klart!
Sonen är jätteglad och nöjd, även killen är nöjd med sitt verk.
?
-
Fiska med Atito och älsklingarna!
Vi utforskar en ny sjö idag. Jag och killen har varit här förr men inte för att fiska. Det var nämligen här man orienterade när man gick i både grundskolan och gymnasiet. Vi gick ju i parallell klass som små och där av varit här.
Papa berättar att de brukade vara här för att fiska, när de var yngre. De gillade mycket här också. Men det var förr när alla var pigga, säger han. Papa har också mist många av sina vänner på grund av åldern och sjukdomar.
Men idag fixade vi picknick, fiskekort och for iväg.
Vi hittar ett ställe med potential. Som dessa tre gossar utforskar lite innan det är dags att äta lite. Vi hade nämligen skippat frukosten, för att ta oss dit och äta. Annars blir det ett stort projekt hemma och lillan blir oftast jättetrött efter frukosten. Så vi höll oss lite och var ändå ute tidigt.
Frukost och picknick. Dags för att fiska!
Vi fick ingen fisk på detta ställe, men mycket bottennapp och alger. Men vi hade det ändå jätteroligt och fick oss en massa med skratt! Det var verkligen härlig stämning. Det var också inga andra än vi där, vilket var helt underbart!
Men sen var det dags för lillan att sova igen. Hon somnade på vägen dit, i bilen. Så killen gick på promenad med henne och hittade ett annat ställe som vi sen rörde oss till.
Lillan sov, och vi fiskade i lugn och ro. Pappa kunde även fiska sittandes och sonen tog en fiskepaus, och tittade på lite mobil. På detta ställe fick vi inte heller fisk. Men som papa sa kommunen borde ha betalat oss istället för botten rensningen vi gjorde ? (han syftar på fiskekortet vi betalar för). Men vi skrattade mycket åt detta. Vi hade säkert svält också om vi hade levt på medeltiden. Vi var inga stjärnor direkt.
Samtidigt som vi var där och fiskade kunde vi även njuta av naturen. Det var verkligen jättefint där. Vi såg änder och deras små. Plockade lite blåbär. Njöt allmänt av att vara ute i skogen och dess miljö.
Lite bilder från området. Efter ett tag blåste det ganska mycket och tiden hade runnit iväg. Inte för att vi hade tider att passa men det började bli dags att bege sig. Så vi packade ihop och började röra oss mot bilen igen.
Lillan vägrade gå, bli buren eller sitta i vagnen. Så medan hon protesterade, vet egentligen inte mot vad så passade sonen på att klättra lite med Atito. Älskar dagar som idag. Att vara i naturen och låta barnen röra sig fritt. Det gick folk förbi ibland men det var inte alls många. Slippa stressen av att människor inte håller avstånd och bara låta barnen gå fritt. Så mysigt och lyckat!
Nu är det inte många dagar kvar tills verkligheten slår till oss. Men fram tills dess ska jag försöka njuta av undvika ångesten.
?
-
Tusen ord..
Det sägs att en bild säger mer än tusen ord..
Att berätta om mina dagar med bilder är så underbar. Att fånga de där stunderna som aldrig kommer tillbaka. Att låta andra se på foton jag har tagit och låta de tolka de. Jag bara älskar det!
Mer tygshopping med mama. Det var tomt när vi kom dit. Men fylldes med folk när vi var på väg därifrån. Med ångest och lite panik tog jag mig till bilen, efteråt. Upplever att folk inte håller avstånd. De ställer sig mer än gärna centimeter ifrån en. Nästan som om att de vill att man ska säga åt de. Nästan som att de väntar på en reaktion.
Som jag sa till mama på vägen hem. Om jag hade svårt för folk innan pandemin så kommer jag få ännu svårare för folk nu och efter pandemin. Jag kommer att få människofobi. Jag har redan lite basiluskfobi, som inte kommer att minska efter detta.
På med stövlarna och ta oss ut för att hoppa i muddy puddles, som sonen säger och citerar Pepa Pig (Greta Gris). Vi var uppe och lämnade av mama som skulle åka hem efter att vi hade handlat.
På vägen hem från bilen, hittade vi flera äppelträd. Så klart plockade vi några och tog med hem. Sonen ska få laga paj av de. Inte nu eller idag, men högst troligt imorgon. Den ??
Det går bra nu, kompis det går bra nu ?? Nu ska jag spela lite till och sen sova.
Imorgon blir det en ny dag, nya utmaningar och nya äventyr.
Dagens tacksamhet går till när barnen springer mot mig med ett leendeoch ger mig en stor kram, och säger att de älskar mig. Då känner jag att något har jag ändå gjort rätt. Att de själva kan utrycka sig och visa vad de känner ?
