-
Unnar mig tid
Idag är det en jobbdag med många möten. Men jag har börjat få ont i höften och ländryggen. Antagligen för att jag sover i en säng som är trasig(!) och för att jag har börjat sitta mer.
Jag vaknar oftast stel och har ont någonstans. Samtidigt som lillan vill amma under natten, så då ligger jag jättekonstig (mammor som har ammat vet vad jag pratar om). Man gör allt för att både inte råka lägga sig på barnet och för att barnet ska nå, samtidigt som man vill fortsätta sova.
Men idag har jag en längre lunch. Då passar jag på att unna mig lite tid.
Strechning är precis det min stela kropp behöver. Så jag har förberett och gjort det mysigt med bakgrundsmusik, filt på golvet, ljus och doftolja.
La ut en filt jag fick från mormor, en massagerulle, satte på avslappnande musik, droppade i olja i min aromlampa, och la mig för att köra ett strechningspass.
Oljan är av doften pepparmint och gav en avslappnande och fräsch doft. Doften spred sig i hela lägenheten och det var verkligen harmoniskt och avslappnande.
Oljan kommer från Sakligheter.Precis vad jag behöver just nu ??♀️
-
Rutiner, jobb, vardag, hinna med..
Vi kämpat just nu.
Det har varit rubbningar i våra rutiner, vi har varit trötta, det har blivit sent, vi har svårt att hinna med sådan vi måste.
Det är lite jobbigt för att vi är trötta och det gör att vi inte riktigt orkar.
Så nu försöker vi att få till det med vårt schema och tavlor så att vi har bättre koll på allt som ska hinnas med och så att barnen hänger med i vad som händer.
Jag har både vaknat tidigt och somnat så fort jag har lagt mig i sängen. Har knappt hunnit gamea, blogga eller titta på serie. Alltså inte haft tid för att göra annat än att försöka hinna med alla måsten.
Känner mig ganska så mör just nu, men krigar på.
Kan inte klaga så mycket förutom att jag egentligen känner mig mer utvilad idag än vad jag har gjort på några dagar.
Work, work, work Plikten kallar och har ett möte om någon minut.
?
-
Jag hoppas på en förändring!
Gång på gång stöter jag på inlägg, debattartiklar, nyheter och så vidare om hur pedagoger/lärare/rektorer blir bemötta, när föräldrar till snoriga, förkylda eller sjuka barn, kräver att deras barn ska ha till att gå till skola och förskola.
Exempel, läs denna krönika: Lindström: Jag är lärare, inte snorpolis!
Sluta klanka ner på lärare och pedagoger när de gör sitt jobb på ett rätt sätt. Det är inte ok. Det ska inte behöva ha argumentet eller diskussioner med föräldrar varje gång ett barn måste tas hem.
”Mitt barn är bara lite snorig”
”Mitt barn är frisk egentligen, bara snorig när hen är ute”
”Mitt barn är lite dålig i magen men mår annars bra”
”Mitt barn är förkyld med hen mår bra ändå och har ork”.
”Mitt barn behöver stimulans fast hen är förkyld”
”Mitt barn är sjuk men är mer effektivt när hen är i skolan, bör hen gå till skolan?”
VAD ÄR DESSA FÖRÄLDRAR INTE FÖRSTÅR!?
Sjuka, förkylda, snoriga, vid lilla minsta symtom, ska barn och vuxna vara hemma! Oavsett om vi befinner oss i en pandemi eller inte.
”Jag har inte råd att vara hemma och vabba” JO! DITT BARNS MÅENDE ÄR VIKTIGARE ÄN PENGAR!
Inget argument eller påstående är ok eller ett undantag.
Pedagoger och lärare har också de familj, som de tar med alla basilusker till! De blir också sjuka och det finns inte oändligt med vikarier.
Tänk på alla andra omkring som också blir drabbade. Om barnet smittar ett annat barn, pedagog eller person som den vistas runt. De personerna kommer också att få inkomstbortfall, tvingas vara hemma, kanske behöva åka till sjukhuset, ännu värre gå bort. Det är inte bara Covid-19 som dödar. En influensa, magsjuka, vattkoppor och så vidare, kan även de döda.
Som vuxen och förälder TA ERT ANSVAR!
Det här ämnet triggar mig så mycket! Förstår inte hur det kan vara så svårt att förstå! Kan inte få in i huvudet hur folk kan vara så egoistiska! Giriga! Egoistiska!
Jag verkligen hoppas på att denna noll tolerans blir en vardag! Att det blir den nya standarden. Jag hoppas på en förändring. En förändring för allas bästa!
INGA vuxna eller barn ska vistas på förskola/skola eller jobb, om de har det minsta lilla symptomen på att inte må bra. Eftersom frågan är relativ så kan vi utgå från Folkhälsomyndighetens rekommendationer.
Det ska inte vara så svårt! Jag beundrar och fascineras av folk som tror att det är ok att gå runt och snora eller vara sjuk. Man kan inte täcka solen med ett finger!Bara för att du agerar som att det är ok betyder det inte att det är ok. I don’t get it!
Blir så extremt triggad ?
Punkt.
-
FREDAG och empanadas!
Det är inte bara fredag utan Chiles nationaldag också!
Vi brukar fira med att ses, äta empanadas med pebre och umgås. I år blir det inte så. Men det blir empanadas i alla fall!
Empandas till lunch Tar några minuters vila från datorn genom att blogga lite. Det blev en kort jobbvecka men snart är även den avklarad.
Vill bara tillägga att jag verkligen älskar att jag har möjligheten att jobba hemifrån. Det är bland det bästa som kan ha hänt mig. Känner mig så lättad efter all ångesten jag har haft inför att börja jobba. Jag bara älskar det!
Med den positiva inställningen ska jag fortsätta jobba nu ?
-
Saknar gymmet
Saknar att få träna och känslan av att träna. Att nästan gråta av träningsvärken. Att se hur kroppen utvecklas. Att få en mer utvilad hjärna och avslappnad kropp.
Precis innan covid-19, så köpte jag ett träningskort. Kändes inte så smart. Men där och då, visste jag inte hur detta skulle utveckla sig. Jag hade nyss kommit igång. Killen och jag hade lagt upp en plan på hur vi skulle göra för att klämma in träningen. Allt bara sket sig..
Visst rör jag mig mycket hemma med barnen och så. Men det är inte riktig samma sak. Samtidigt som jag inte heller riktigt kan träna hemma heller. Har försökt några gånger men det blir liksom inte helt bra.
Saknar fokuset jag kunde lägga när jag tränade. Glömde bort att och bara fokuserade. Musik i lurarna och jag köttade på. Mmm.. den känslan. Efter att kroppen var mör så brukade jag stretcha. Dra ut på alla musklerna och sträcka ut de. Den avslappnade känslan efteråt, samtidigt som jag kände mig piggare. Saknar det..
Saknar gymmet, men det är inte värt att riskera..
-
Checked and Done!
Idag är det äntligen fredag!
✔️ Snart är ytterligare en jobbvecka till avklarad. Denna blev längre och lite mer påfrestande för oss alla. Men jag måste bara säga att jag ÄLSKAR att jobba hemifrån! Det är det bästa som har hänt, om man tänker på en konsekvens av Covid-19. Verkligen det BÄSTA som har hänt!
✔️ Jag var förbi huvudkontoret idag och hämtade min dator och mobil. Har haft en lånedator men ingen mobil. Var där en snabbis. När jag kom var det få personer där, men så småningom så började det fyllas på. Lite jobbigt och lite ångestframkallande. Men jag var ute därifrån så snart allt var klart.
Ja, min dator har fått ett superhjälteplåster ??♀️ ✔️ Rutinerna anpassas allt eftersom men vi får det att fungera. Jag försöker nu även hitta sätt att organisera oss på. Både för att barnen på bästa sätt ska förstå vad som kommer och för att de ska känna en trygghet i den nya vardagen.
✔️ Har försökt organisera vår garderob också, i väntan på att den ska byggas om/byggas ut. Jag har så mycket kläder som jag måste plocka bort. Problemet är bara det att jag måste ha någonstans att placera de kläderna. Det är både kläder som jag vill spara och sånt som jag vill ge bort.
Nu sover lillan redan och jag känner mig rätt så mör. Sonen håller på nattas av killen.
Känns som att även om vi är trötta och möra nu, så kan detta bli bra trots allt. Känner mig positivt till de nya rutinerna och hur vi har tänkt att göra. Så nu håller jag tummarna att detta förblir, så att vi alla kan finna en ny trygghet i vardagen.
Fredag som mama -
2 september genom åren
Med tanke på året och nuet, så tycker jag att det är skönt att kunna blicka tillbaka. Att kunna blicka tillbaka på de fina stunderna. Samtidigt så får jag ont i magen av att titta tillbaka. Att tiden bara har flugit iväg. Blir ledsen för att jag vill tillbaka dit. Bilderna ger mig skratt och glädje. Kan minnas exakt vad som hände där och då. Självklart älskare jag nuet också, men vill kunna stoppa tiden lite. Det går för fort för att jag ska hinna förstå att det har gått så många år.
2015
Jag, killen och mama var i Spanien detta år.
Strax innan bilden hade jag och killen, varit och tränat, med min lilla syster och hennes kille. Minns att det ändå var fortfarande varmt.
Jag hade också varit hårmodell, därav färgen på mitt hår. Det var långt också.2016
Sonen var inte gammal då. Fyra månader för att vara exakt.
Sonen var även redo för att åka till babysim, som vi gick tillsammans med min syster och hennes lilla. Jag hade inte heller körkort än, så jag väntade på att bli hämtad av min syster. Minns även vår tid på babysimmet.
På bilden kan man se både Poopie och Swift. Åååh så fina minnen.
Saknar min Poopie också.2017
Vi hade varit på parken och lekt. Killen kom dit och mötte upp oss efter jobbet. De var båda glada och lillen tyckte det var så häftigt att kunna sitta på taket. 2018
Plikttrogen som jag är så var jag på väg in till jobbet. Det skulle vara någon större konferens. Vår GD skulle prata och jag hade nyss bytt roll. Skulle även stå på scenen och prata. Minns att jag var nervös och ville egentligen inte. Så min räddning var att jag blev hes någon dag innan och kunde därav inte prata. Men jag var där. 2019
Dottern var inte gammal. Tre månader. Jag hade anmält mig på mammaträning, och var på väg dit. Efteråt gick jag hem. Lillan var inte jätteförtjust i vagnen och ville bara bli buren i sjalen. Fick även träna med henne i sjalen. Hon sov sig igenom nästan alla passen. Sonen hämtades även senare från förskolan. Sen röjde vi hemma och hade skoj. 2020
Sitter hemma och jobbar. Sonen sitter bredvid och kollar på TVn ett tag. Jag har en lite rast nu innan mitt möte sätter igång igen. Han sitter så fint och tålmodigt bredvid mig. Men snart viskar han nog mama igen. Lillan är hos min mama för att jag ska kunna jobba. Killen är på jobbet och Swift ligger i soffan bredvid oss. Jag njuter av stunden.. min älskade grabb och tös. Saknar henne och killen, men vet att hon har det bra hos min mama, och att killen måste jobba. Sonen får en extra kram nu. Han kommer att tröttna på mina kramar och pussar snart. Saknar dået men vill inte att nuet ska ta slut. Vill inte att något ska förändras. Vill att detta nuet ska bestå ett tag.
Nu knackar verkligheten på. Mötet börjar igen om någon minut.
På med lurarna, pussa på sonens panna, plockar fram datorn igen och nu återgår jag till nuet.
❣️
-
Avklarad jobbvecka
Då har de nya rutinerna börjat och denna jobbvecka är nu avklarad.
Med tryggheten att båda barnen har haft det bra hos mina föräldrar och jag nu har all utrustning jag behöver för att börja jobba. Datorn krånglade såklart! Men det är vad det är och jag har gjort en felanmälan. Så förhoppningsvis ska det lösas i nästa vecka.
Båda barnen ligger redan och sover och både jag och killen känner oss möra. Vi har varit uppe före tuppen och krigat.
Nu är det ledigt fram tills måndag och då blir det att strama åt rutinerna något för att allt som ska hinnas med. Men det får vi grubbla på sen. Ska försöka att inte stressa i förväg.
Som sagt, nu är det helg och jag ska spela lite MBL, om jag inte hinner däcka.
Allting gott❣️
-
Snart börjar det..
Barnen är lämnade, killen förbereder sig, jag förbereder mig.. snart så börjar det.
Min första arbetsdag, min första arbetstimme och det börjas med mitt första möte.
Lillan sov otroligt dåligt i natt, hon kröp runt i sängen, grät, vaknade flera gånger och väckte mig flera gånger. Känner mig otroligt trött fast jag försöker dricka mitt kaffe för att komma igång nu.
Sitter här beredd men skulle behöva minst en timmes sömn eller fyra koppar kaffe Så snart börjar det.. jag är redo! ??
-
Imorgon tar min ledighet slut
Imorgon är det stora dagen då jag ska återgå till jobbet. Det är blandade känslor. Mest är det ovanan att strikt behöva göra något. Att återgå till alla måsten känns lite sådär. Det blir nya rutiner för oss alla och mycket tidigare dagar.
Kommer nog att ta ett litet tag för oss alla att komma in i de nya rutinerna. Känner redan stressen över att det kommer att bli stressat. Jag är inte negativ utan realistisk. Vi kommer att ha tider att passa och med barn, så går det inte alltid som planerat. Vi kommer så klart att försöka ha tidsmarginaler, men även de kan ryka ibland.
Jag gillar den rollen jag har och branschen jag jobbar i. Hade det inte varit så, så hade nog ångesten varit större. Förhoppningsvis blir det som tänkt och allt kommer att rulla på.
Med detta sagt så känner jag ändå en stor sorg över att jag inte kommer kunna hänga med mina barn dag in och dag ut. Vi är liksom aldrig rastlösa. Alltid är det något, annars så hittar vi på något. Vi har roligt och kul tillsammans. Vi trivs och mår bra i varandras sällskap. Nu kommer det inte bli så många timmar vi kommer att hinna umgås. En timme på morgonen och två till tre timmar på kvällen, innan det är sovdags. Så alltså tre till fyra timmar av vår vakna tid, på vardagarna. Känns väldigt tråkigt!
Men nu försöker jag to suck it up och kriga vidare i vår snart nya vardag. Så snart är det god natt för att orka med den tidiga morgonen och allt så ska hinnas göra.
❣️
