Tiden springer förbi och man det sig dagligen i spegel, utan att märka hur man åldras. Man är van att se sig och tänker väl att mycket händer men inget jag lägger tid på.

Kroppen har fått några smällar, tre graviditeter varav en är en tvillinggraviditet, sorg och glädje, förändringar i omvärlden och mycket andra påverkan gör att jag inte är densamma som jag var för 7 år sedan. Även om jag inte brukar lägga tid på den här sortens av reflektioner så gör jag det just nu.

Har en massa fina minnen som även ibland ger mig lite ångest och sorg. Minnen som är så underbara att jag bara vill tillbaka och ångest för att man inte kan gå tillbaka. Även om jag försöker fånga dagen och fotar mycket, just för att jag älskar minnen.

Även om det kanske inte syns allt för mycket på mitt utseende att jag har åldrats så har jag många flera insikter än vad jag hade då, utvecklats och blivit den jag är idag.

Ibland är det de minsta som ger det största stödet. I mitt fall lillfingret.

Jag har nog försökt ta mig igenom vardagen som vanligt men inte riktigt fungerat. Jag har svårt att lyfta och bära för att långfingret och lillfingret har blivit påverkade av skadan på ringfingret. Jag har svårt att röra de och det är svårt att förklara men gör ont i skelettet i de fingrarna. Den strålande smärtan går även ner till handleden. Kanske för att jag har belastar fel under en längre tid, men tror att det har med skadan att göra för att strålningarna av smärtan började så fort jag skar mig.

Det är svårt att förklara smärtan men det känns inte som när man har skurit sig utan det är en smärta i benet, känns som att bli stucken med tusen nålar på samma ställe. Det gör även så pass ont i bland att jag blir lite yr, svettig och får ont i huvudet.

Jag har ju ändå ingen känsel på fingret vilket gör att jag är lite klumpig med det. Slår i massa saker och märker inte förrän det hugger till. Har även lyckats göra så såret har börjat små öppna sig vid ansträng. Så nu har jag bundit fast det med lillfingret och hoppas att det ger lite stöd.

Så nu hoppas jag att jag slår mig mindre och att såret håller sig stängt.

Jag var lite oförsiktigt, kanske klumpig men jag visste ju inte! Jag är extra försiktig när det kommer till användningen av ljus. Jag älskar att tända ljus och vet vad konsekvenserna kan vara så jag är extra försiktig med var och hur jag använder ljus.

Men nu när jag skulle flytta på en kupol som hade ett ljus så sprack glaset. Vet inte om det var i samband med att jag lyfte kupolen eller om den redan var trasig

Skar mig på fingret och såg hur blodet började forsa. Tryckte snabbt med andra handen för att stoppa blödningen och skynda mig till toaletten. Väl där ropar jag på älsklingen om hjälp. Lock för öronen, svettig, spykänsla och svimfärdig. Kroppen skakade och jag kände väl att allt var inte som det skulle. Men han hjälpte mig att stoppa blödningen och tänkte åka in till akuten. Visste inte om jag hade skurit av en bit av huden eller om det ”bara” var att man såg rätt in i benet.

Efter mycket om och men så bestämde jag mig att stanna hemma. Blir så omständigt att åka till akuten för att man vet aldrig hur länge man blir borta och mina minstingar måste då följa med och ja, själv kan jag inte bära nu med ena handen och båda händerna behövs.

Vi fick stopp på blödningen och det visade sig att det var ”bara” så att man såg in rätt in i fingret för att huden hade särats och tack och lov hade jag inte skrutit bort huden. Så jag gjort mitt bästa för att tejpa tillbaka så att såret eventuellt ska kunna stänga sig nu.

Obs! Skrolla förbi den gula texten om du är känslig för sår och blod.

⚠️ Varning för bilder som kan anses starka.

⚠️ Slut på varningen.

Så nu återstår det att se hur detta går..