-
Ensam hemma med barnen
Avklarat – check på den. Iallafall första dagen på många, många, många flera.
Största utmaningen för mig är att det är många olika viljor samtidigt som ska hanteras. Oftast kan något vänta eller så blir det att snabbt ta en sak i taget. Men när det är så att alla behöver en på en och samma stund. Så blir det mer utmanande. Men jag tror att jag har hittat ett sätt att hantera det för nu iallafall. Har fungerat den senaste tiden men får se hur det fungerar sen.
Mitt tankesätt och hur jag hanterar det just nu: Vem behöver mest hjälp?, Kan de hjälpa varandra?, Behövs det här verkligen göras nu eller kan det vänta lite?
Så nu tar jag en dag i taget tills vi hamnar i någon sorts rutin.
Men vill absolut inte hymla om att jag även får hjälp av mama och papa som ställer upp! Utan de hade det varit svårt.. är så tacksam för allt de gör och deras hjälp! 🥰
-
Inte en vecka utan sjukhusbesök
Ja, vart ska man börja.. hahaha.. det var länge sen vi bara fick vara hemma utan att behöva besöka ett sjukhus eller får besök hemma från sjukhuset. Tack och lov så är det inget allvarligt utan mest kontroller eller återbesök.
Idag är det även en sådan dag då lillan är på kontroll/återbesök. Men eftersom att alla inte kan följa med in så fick jag agera chaufför och vänta i bilen, och killen fick följa med henne in.Så här sitter jag och väntar på uppdateringar..
Kan tillägga att jag är så trött också. Det blev en natt då alla valde att vakna upp vid 03:00 och vara vakna. Vi hade kör ett tag där också då alla ville ha min uppmärksamhet och det är lite svårt att klyva sig. Så en efter en fick jag ta hand om alla tills de somnade om där strax efter 06:30. För att hinna till läkarbesöket med dottern skulle vi upp tidigt, 07:30.. det gick sådär för mig. Ja, eller kanske inte bara för mig, då alla små var minst lika trötta som jag. Men vi var här före bokad tid vilket inte sker ofta. Jag är ju tidsoptimist och ser inga hinder, på gott och ont.
Så nu har jag förhoppningsvis någon minuts lugn före stormen drar in.
-
Stunder i livet
Det är lätt att underskatta de ”små” sakerna som händer i livet. Det är inte alltid man hinner fånga stunderna och njuta av de. Men jag älskar att jag tar kort på stunderna och sen kan vi tillsammans titta tillbaka till de.
Som denna stund..
Vi är på väg till Atito och Atiti. Sonen håller på lär sig åka skateboard. Han ger sig verkligen inte, utan han kämpar med att lära sig. Dottern har blivit så duktigt med sparkcykeln och kan åka själv nu. Solen skiner och vi känner av hur solen fortfarande värmer men höst blåset gör det lite ruggigt. Båda skrattar och är glada.
Jag njuter av att bara gå efter och iaktta de.
Kunde inte ha sagt det bättre själv.
Tycker att texten i bilden är så fantastik. För att det är verkligen så tycker att det är. -
30 september
Vad tiden går fort!
När allt inte går som planerat så får man improvisera. Det är så det har blivit hos oss. Vi hade en massa planer som parkerades och så har vi tagit vid där det behövts.
Ni kommer att få en update. Vet dock inte exakt när. I och med att jag behöver lägga större del av min uppmärksamhet på min, inte så längre ”lilla” familj.
Jag kommer att fortsätta blogga.
Ser att det är många som besöker min blogg dagligen och antagligen i väntan på att jag ska skriva igen. Underbart att ni har tålamodet att vänta.
Just nu i denna sekund så ska jag fixa mig en kopp te. Har fryst så mycket, fast det kanske är någon nyhet. Nu längtar jag efter att elementen slås på i lägenheten. Jag sover med tre täcken, går runt full klädd här hemma, samt öser i mig te för att hålla mig varm.
Så nu har vattnet kokat klart och jag ska sen mysa ner mig under alla mina täcken ett tag innan jag ska åka iväg och hämta mina två älsklingar som är hos Atito och Atiti.
💜
