-
Snart är helgen över
Det har verkligen varit underbart att få vara med mina älsklingar. Finns verkligen inget bättre. Vi har varit hemma till större del. Men har varit ute på mindre promenader. Barnen har egentligen inte haft någon större lust till att gå ut. De har velat vara hemma. Men jag kände att vi måste ut och ta luft.
Sagt och gjort!
Igår blev det en sväng i bilen. Vi bytte dotterns babyskydd till bilbarnstol. Hon fick sonens gamla bilbarnstol, som han fick av sin farmor. Nu använder lillan den med ett stort leende på läpparna!
Idag tog vi på oss regnkläderna och gick ut för att plaska och promenera.
Imorgon är det en ny vecka och helgen är över. Men jag måste säga att ångesten är mindre nu när jag vet att jag inte behöver åka någonstans. Ångesten som har funnits där är fortfarande kvar men mycket, mycket mindre. Det kanske finns de som har ångest att vara hemma och vill ut. Jag är den som har ångest av att vara ute och vill vara hemma. Så enkelt är det för mig och har alltid varit. Men det är inte förrän nu när det har blivit min verklighet som det känns som att jag lever min dröm. ÄLSKAR DET!
Med mindre ångest och ett leende ska jag snart lägga mig och sova inför imorgon.
?
-
Jag hoppas på en förändring!
Gång på gång stöter jag på inlägg, debattartiklar, nyheter och så vidare om hur pedagoger/lärare/rektorer blir bemötta, när föräldrar till snoriga, förkylda eller sjuka barn, kräver att deras barn ska ha till att gå till skola och förskola.
Exempel, läs denna krönika: Lindström: Jag är lärare, inte snorpolis!
Sluta klanka ner på lärare och pedagoger när de gör sitt jobb på ett rätt sätt. Det är inte ok. Det ska inte behöva ha argumentet eller diskussioner med föräldrar varje gång ett barn måste tas hem.
”Mitt barn är bara lite snorig”
”Mitt barn är frisk egentligen, bara snorig när hen är ute”
”Mitt barn är lite dålig i magen men mår annars bra”
”Mitt barn är förkyld med hen mår bra ändå och har ork”.
”Mitt barn behöver stimulans fast hen är förkyld”
”Mitt barn är sjuk men är mer effektivt när hen är i skolan, bör hen gå till skolan?”
VAD ÄR DESSA FÖRÄLDRAR INTE FÖRSTÅR!?
Sjuka, förkylda, snoriga, vid lilla minsta symtom, ska barn och vuxna vara hemma! Oavsett om vi befinner oss i en pandemi eller inte.
”Jag har inte råd att vara hemma och vabba” JO! DITT BARNS MÅENDE ÄR VIKTIGARE ÄN PENGAR!
Inget argument eller påstående är ok eller ett undantag.
Pedagoger och lärare har också de familj, som de tar med alla basilusker till! De blir också sjuka och det finns inte oändligt med vikarier.
Tänk på alla andra omkring som också blir drabbade. Om barnet smittar ett annat barn, pedagog eller person som den vistas runt. De personerna kommer också att få inkomstbortfall, tvingas vara hemma, kanske behöva åka till sjukhuset, ännu värre gå bort. Det är inte bara Covid-19 som dödar. En influensa, magsjuka, vattkoppor och så vidare, kan även de döda.
Som vuxen och förälder TA ERT ANSVAR!
Det här ämnet triggar mig så mycket! Förstår inte hur det kan vara så svårt att förstå! Kan inte få in i huvudet hur folk kan vara så egoistiska! Giriga! Egoistiska!
Jag verkligen hoppas på att denna noll tolerans blir en vardag! Att det blir den nya standarden. Jag hoppas på en förändring. En förändring för allas bästa!
INGA vuxna eller barn ska vistas på förskola/skola eller jobb, om de har det minsta lilla symptomen på att inte må bra. Eftersom frågan är relativ så kan vi utgå från Folkhälsomyndighetens rekommendationer.
Det ska inte vara så svårt! Jag beundrar och fascineras av folk som tror att det är ok att gå runt och snora eller vara sjuk. Man kan inte täcka solen med ett finger!Bara för att du agerar som att det är ok betyder det inte att det är ok. I don’t get it!
Blir så extremt triggad ?
Punkt.
-
Saknar gymmet
Saknar att få träna och känslan av att träna. Att nästan gråta av träningsvärken. Att se hur kroppen utvecklas. Att få en mer utvilad hjärna och avslappnad kropp.
Precis innan covid-19, så köpte jag ett träningskort. Kändes inte så smart. Men där och då, visste jag inte hur detta skulle utveckla sig. Jag hade nyss kommit igång. Killen och jag hade lagt upp en plan på hur vi skulle göra för att klämma in träningen. Allt bara sket sig..
Visst rör jag mig mycket hemma med barnen och så. Men det är inte riktig samma sak. Samtidigt som jag inte heller riktigt kan träna hemma heller. Har försökt några gånger men det blir liksom inte helt bra.
Saknar fokuset jag kunde lägga när jag tränade. Glömde bort att och bara fokuserade. Musik i lurarna och jag köttade på. Mmm.. den känslan. Efter att kroppen var mör så brukade jag stretcha. Dra ut på alla musklerna och sträcka ut de. Den avslappnade känslan efteråt, samtidigt som jag kände mig piggare. Saknar det..
Saknar gymmet, men det är inte värt att riskera..
-
2 september genom åren
Med tanke på året och nuet, så tycker jag att det är skönt att kunna blicka tillbaka. Att kunna blicka tillbaka på de fina stunderna. Samtidigt så får jag ont i magen av att titta tillbaka. Att tiden bara har flugit iväg. Blir ledsen för att jag vill tillbaka dit. Bilderna ger mig skratt och glädje. Kan minnas exakt vad som hände där och då. Självklart älskare jag nuet också, men vill kunna stoppa tiden lite. Det går för fort för att jag ska hinna förstå att det har gått så många år.
2015
Jag, killen och mama var i Spanien detta år.
Strax innan bilden hade jag och killen, varit och tränat, med min lilla syster och hennes kille. Minns att det ändå var fortfarande varmt.
Jag hade också varit hårmodell, därav färgen på mitt hår. Det var långt också.2016
Sonen var inte gammal då. Fyra månader för att vara exakt.
Sonen var även redo för att åka till babysim, som vi gick tillsammans med min syster och hennes lilla. Jag hade inte heller körkort än, så jag väntade på att bli hämtad av min syster. Minns även vår tid på babysimmet.
På bilden kan man se både Poopie och Swift. Åååh så fina minnen.
Saknar min Poopie också.2017
Vi hade varit på parken och lekt. Killen kom dit och mötte upp oss efter jobbet. De var båda glada och lillen tyckte det var så häftigt att kunna sitta på taket. 2018
Plikttrogen som jag är så var jag på väg in till jobbet. Det skulle vara någon större konferens. Vår GD skulle prata och jag hade nyss bytt roll. Skulle även stå på scenen och prata. Minns att jag var nervös och ville egentligen inte. Så min räddning var att jag blev hes någon dag innan och kunde därav inte prata. Men jag var där. 2019
Dottern var inte gammal. Tre månader. Jag hade anmält mig på mammaträning, och var på väg dit. Efteråt gick jag hem. Lillan var inte jätteförtjust i vagnen och ville bara bli buren i sjalen. Fick även träna med henne i sjalen. Hon sov sig igenom nästan alla passen. Sonen hämtades även senare från förskolan. Sen röjde vi hemma och hade skoj. 2020
Sitter hemma och jobbar. Sonen sitter bredvid och kollar på TVn ett tag. Jag har en lite rast nu innan mitt möte sätter igång igen. Han sitter så fint och tålmodigt bredvid mig. Men snart viskar han nog mama igen. Lillan är hos min mama för att jag ska kunna jobba. Killen är på jobbet och Swift ligger i soffan bredvid oss. Jag njuter av stunden.. min älskade grabb och tös. Saknar henne och killen, men vet att hon har det bra hos min mama, och att killen måste jobba. Sonen får en extra kram nu. Han kommer att tröttna på mina kramar och pussar snart. Saknar dået men vill inte att nuet ska ta slut. Vill inte att något ska förändras. Vill att detta nuet ska bestå ett tag.
Nu knackar verkligheten på. Mötet börjar igen om någon minut.
På med lurarna, pussa på sonens panna, plockar fram datorn igen och nu återgår jag till nuet.
❣️
-
Avklarad jobbvecka
Då har de nya rutinerna börjat och denna jobbvecka är nu avklarad.
Med tryggheten att båda barnen har haft det bra hos mina föräldrar och jag nu har all utrustning jag behöver för att börja jobba. Datorn krånglade såklart! Men det är vad det är och jag har gjort en felanmälan. Så förhoppningsvis ska det lösas i nästa vecka.
Båda barnen ligger redan och sover och både jag och killen känner oss möra. Vi har varit uppe före tuppen och krigat.
Nu är det ledigt fram tills måndag och då blir det att strama åt rutinerna något för att allt som ska hinnas med. Men det får vi grubbla på sen. Ska försöka att inte stressa i förväg.
Som sagt, nu är det helg och jag ska spela lite MBL, om jag inte hinner däcka.
Allting gott❣️
-
Imorgon tar min ledighet slut
Imorgon är det stora dagen då jag ska återgå till jobbet. Det är blandade känslor. Mest är det ovanan att strikt behöva göra något. Att återgå till alla måsten känns lite sådär. Det blir nya rutiner för oss alla och mycket tidigare dagar.
Kommer nog att ta ett litet tag för oss alla att komma in i de nya rutinerna. Känner redan stressen över att det kommer att bli stressat. Jag är inte negativ utan realistisk. Vi kommer att ha tider att passa och med barn, så går det inte alltid som planerat. Vi kommer så klart att försöka ha tidsmarginaler, men även de kan ryka ibland.
Jag gillar den rollen jag har och branschen jag jobbar i. Hade det inte varit så, så hade nog ångesten varit större. Förhoppningsvis blir det som tänkt och allt kommer att rulla på.
Med detta sagt så känner jag ändå en stor sorg över att jag inte kommer kunna hänga med mina barn dag in och dag ut. Vi är liksom aldrig rastlösa. Alltid är det något, annars så hittar vi på något. Vi har roligt och kul tillsammans. Vi trivs och mår bra i varandras sällskap. Nu kommer det inte bli så många timmar vi kommer att hinna umgås. En timme på morgonen och två till tre timmar på kvällen, innan det är sovdags. Så alltså tre till fyra timmar av vår vakna tid, på vardagarna. Känns väldigt tråkigt!
Men nu försöker jag to suck it up och kriga vidare i vår snart nya vardag. Så snart är det god natt för att orka med den tidiga morgonen och allt så ska hinnas göra.
❣️
-
Grubblande, te, serie och bloggen
Just nu sitter jag med en kopp te i ena handen, mobilen i den andra, samtidigt som jag har startat en serie på tvn. Serien går i bakgrunden medan jag bloggar.
Känner mig lite distraherad och sitter och grubblar.
En nedräkning har börjat och jag känner mig inte så pepp just nu.
9 dagar kvar.
Det är så få dagar kvar tills jag börjar jobba igen. Som sagt, känner mig inte så pepp.
Det är mycket omkring som måste anpassas för att vi ska få det att går runt. Inte alls som vi hade tänkt eller planerat för flera månader sen. Det blir en stor omställning för oss alla.
Vi försöker göra så gott det går för att barnen inte ska påverkas så mycket och försöka hålla oss till deras trygga rutiner.
Våra ursprungliga planer måste justeras på grund av pandemin. Båda barnen är i riskgruppen och även många nära oss, ev. Jag också. Så vi måste vara försiktiga. Även om vi skulle ha velat att vi hade kunnat göra som vi ville och planerat så blir det inte så.
Vi har grubblat länge, både jag och killen, samt bollat med folk omkring för att se hur vi kan göra. Men om allt går enligt våra nya planer så kan vi nog få det att gå runt. Men det måste spikas först innan vi kan andas ut.
Så det är nästan så som att jag går runt och håller andan för att jag oroar mig. Kanske lite för mycket ibland.
Serien verkar ändå lite crazy, som sonen hade sagt, på tala om inget.
Ska försöka varva ner lite med min kopp te av kamomill och vanilj. En riktig god te! Över förväntan när jag smakade den första gången. Dock lite åt det söta hållet med nästan en karamellsmak.
Klicka här för att köpa teet, det finns på Matsmart just nu, billigt och miljövänligt! Nu ska jag försöka koncentrera mig på serien och låta hjärnan vila lite. Teet får inte kallna heller, älskar mitt te varmt.
❣️
-
Negativ!
Känslan än bitterljuv!
Vi har fått resultatet på antikroppstestet, som jag skrev att vi gjorde i måndags (Antikroppstest).
Resultatet på antikroppstestet gällande Covid-19 Samtidigt som jag är glad för att vi inte har haft det, så är jag lite besviken. Hade ändå hoppats på att det var det vi hade i början av året (skriver om detta i ett tidigare inlägg, Antikroppstest). Hade på något sätt velat att det skulle ha varit överstökat. Även om jag hade varit fortsatt försiktig. Hade önskat att jag hade kunnat andas ut något. Men jag är glad över att få veta. Ovissheten gör att jag spekulerar och grubblar. Nu vet jag.
Idag har vi grubblat på hur vi ska göra nu till hösten. Killen har börjat jobba, jag börjar om någon vecka, sonen måste tillbaka till förskolan och till min papa, dotter ska tas hand om av min mama. Men hur ska vi göra för att inte råka sprida smittan mellan oss. Mina föräldrar, barnen och vi.
Ugh!
Om allt bara hade gått smidigt och enligt det vi planerat från start, det hade varit en lättnad. Men vi måste tänka om lite.. vet inte hur vi ska tänka, men vi måste ta fram nya planer. Får se hur det blir..
Bitterljuvt, bitterljuvt..
