-
Utflykt med sonens förskola
En spontan grej.. de flyttade dagen från fredagen till onsdagen, för att det skulle regna. Sonen går på förskolan på onsdagar och en tanke slog, att jag kanske kan hjälpa till att köra material och det de skulle ha med sig, så att pedagogerna slapp bära. 38 barn, 6-7 pedagoger, två studenter och eventuellt andra föräldrar. Att släpa med sig en massa saker för att ett behov kan uppstå är inte roligt. Bjässen, en av mina hjältar i vardagen, får stå till tjänst.
Utsikten på utelekparken 
Skönheten av ett spindelnät 
Sonen längst bort som undersöker en kikare 
Sonen som sprang tillbaka till alla andra efter att ha sprungit fritt i ängen. 
Lasten på vägen hem var mycket mindre än lasten dit. Som tur är klarar Bjässen att ta en hel dubbelvagn as-is. Så vi bar bara in den som den var utan att behöva plocka isär den.
Älskar BjässenDet blev verkligen över förväntan. Vädret var så härlig och jag kunde smyga iväg, lite längre bort för att amma minstingarna, som också var med.
Kan däremot säga att jag är helt slut efter dagen. Känner verkligen för att bara ligga och slappa nu, men måste fortsätta lite till innan vi går och lägger oss.. så får kriga på lite till.
-
Äntligen gjorde jag det!
Med sällskap av dottern tog vi oss ut.
Det har verkligen varit en sådan grej vi har behövt fixa, men i och med att vi bara har varit hemma, så har det inte blivit av. Vi har som längst kommit till Coop som ligger några meter från oss.
Vi kollade upp och idag var det sista dagen för många, innan de skulle stänga ner för säsongen.
Även om jag är och var så extremt trött så tog jag mig i kragen och med sällskap av dottern åkte vi iväg med bilen för att byta från vinter- till sommardäck.
Det visade sig att vi hade spikar i sommardäcken som de fixade. Han sa ”jag vill inte lura dig att köpa nya däck. De du har fungerar minst i två säsonger till och de är jättefräscha. Så vi fixar de bara och det brukar fungera bättre på nya däck än slitna”. Så kändes tryggt att han inte ville luras men han sa att vi ska ha koll på däcken minst en gång i månaden för att säkerställa att de inte pyser.
Detta var verkligen en sådan grej som har legat och tyngt mina axlar. Stressen att då det gjort, men när liksom.. har själv mått mindre bra och förkyld. Så nu känns det verkligen skönt att få det överstökat!
Jag verkligen jublar inombords. Äntligen!
-
Nyårsafton och nyårsdagen
Det blir två dagar som får beskrivas med fotografier. Många är tagna i rörelse och därav suddiga. Men det var jättefina dagar och mycket glädje för oss alla.
Nu låter jag bilderna tala för sig själva med en lite lätt beskrivning för den som behöver det.
I farten och påväg till Atito, där vi ska fira nyår. Vi har oss ut för att räkna ner de sista sekunderna på året och vara redo för att se fyrverkerier och själva tända på några tårtor för att fira in nya året. Nytt år och det smäller en massa! Sonen var modig och var iväg och tände på tårarna tillsammans med pappa. Dottern blev rädd för att det smällde alldeles för högt för henne. Ena minstingen somnade och den andra hade stora ögon och tittade sig omkring. Självklart tar vi den årliga bilden med alla oss. Klockan hann slå över två på natten när började röra oss hemåt. En var helt utslagen, en var relativt pigg men orkade gå själv och två minisar som höll sig vakna rätt länge började även de blunda längre och längre, för varje sekund. En härlig och underbart firande. Så mysigt och skoj som vi hade, så kan jag inte göra mer än att bara le när jag tänker tillbaka.
-
Vita bjässen
Ibland så finns det inte många val i livet och för att minimera komplexiteten så har vi tagit oss an denna bjässe. Den som ska göra att vi kan transportera oss runt på vägarna alla samtidigt. Pärlan har blivit för liten för oss, även om den är en av mina favoriter, så har vi inte så mycket val. Pärlan ska bo kvar med oss men bjässen blir den som tar över huvudrollen ett tag.
Så vem är vår vita bjässe? Låt mig presentera vår nya bil.
Är så nöjd med den. Lätt att köra, alla får plats och bakluckan är stor.
Verkligen nöjd!
-
Inte en vecka utan sjukhusbesök
Ja, vart ska man börja.. hahaha.. det var länge sen vi bara fick vara hemma utan att behöva besöka ett sjukhus eller får besök hemma från sjukhuset. Tack och lov så är det inget allvarligt utan mest kontroller eller återbesök.
Idag är det även en sådan dag då lillan är på kontroll/återbesök. Men eftersom att alla inte kan följa med in så fick jag agera chaufför och vänta i bilen, och killen fick följa med henne in.Så här sitter jag och väntar på uppdateringar..
Kan tillägga att jag är så trött också. Det blev en natt då alla valde att vakna upp vid 03:00 och vara vakna. Vi hade kör ett tag där också då alla ville ha min uppmärksamhet och det är lite svårt att klyva sig. Så en efter en fick jag ta hand om alla tills de somnade om där strax efter 06:30. För att hinna till läkarbesöket med dottern skulle vi upp tidigt, 07:30.. det gick sådär för mig. Ja, eller kanske inte bara för mig, då alla små var minst lika trötta som jag. Men vi var här före bokad tid vilket inte sker ofta. Jag är ju tidsoptimist och ser inga hinder, på gott och ont.
Så nu har jag förhoppningsvis någon minuts lugn före stormen drar in.
