-
Sovpåsar made by Atiti
Nu har min mama varit i farten igen. Vi har nämligen använt sovpåsar till Enzo och Tiago, för att de ska sova bättre och det gör de. Jättebra sover de faktiskt i de. Men ni har de vi har haft blivit lite små. Så jag kollade med min mor om hon kände sig sugen på att göra en till varje grabb. Det är precis det hon har gjort också!
De är så fina! Nu får vi hoppas att de små gillar de också. Men jag är så nöjd och tacksam! Vi är så bortskämda med att ha en Atiti som är så händig! 💜
-
Rutinrubbningar
När man vi har hittat rutiner som fungerar och större delen av vår vardag ska nu återgå till ”det mer normala” så blir det rubbningar igen i våra rutiner.
Jag har som mål att stötta barnen i de nya rutinerna med hjälp av egna kalender så att de vet vad kommande vecka har att erbjuda. Men det är inte lätt att försöka hinna med det. Har haft planen att genomföra detta ett tag nu men har fått prioritera annat.
Men med rubbningar i veckan så har barnen återgått till förskolan, det har varit planeringsdag på förskolan, vilket innebar att barnen var hemma från förskolan en dag. Den stabila rutinen om att gå till Atito och Atiti kvarstår. Det är en av de bästa händelserna som sker i veckan. Får nästan dagliga frågan om att få gå dit. Samtidigt har jag behövt vakna tidigare. Bebisarna vaknar av att jag inte är där och det blir storgråt. Så när alla har gått står jag där med två mindre glada pojkar som inte har sovit ut. Visst somnar de om sen men det blir krångligare. Annars brukar de vakna vid 11-12 på dagen. Vilket ger mig en sovmorgon. Det kanske låter lyxigare än vad det är. För att jag vaknar flera gånger per natt för att antingen vaknar de upp eller dottern, av olika anledningar. Ibland väcker de även varandra. Blir svårt ibland när jag oftast tar alla nätterna själv.
Så med alla rubbningar nu så måste vi finns nya rutiner. Märker att alla mår bäst av det här hemma.
Så fort jag är klar med barnens veckokalender så ska ni få se den för inspiration.
❤️
-
Det här går inte så bra..
Nu blev det inte som jag hade tänkt mig då. Hade tänkt att det här är ingen stor skada.. bara skurit mig.
Fingret börjar bli mer och mer blå. Magkänslan sa att något inte stämde. Tog mig i kragen och min mama hjälpte mig. Vi åkte till akuten.
Efter undersökningen fick jag veta följande: nerven är av och jag kommer tillsvidare att inte känna något på fingret, förutom domningar och eventuellt spöksmärta. Senan är nästan av men om jag inte anstränger eller belastar fingret så kan den återhämta sig (detta är lättare sagt än gjort när jag har två minisar). Har även fått antibiotika för att minimera risken att det blir en infektion. Kul!
Fick både ros och ris från doktorn.
Rosen fick jag för att jag hade tejpat så pass bra att jag fick välja mellan att bli sydd eller tejp. I och med att jag hatar nålar och skulle behöva bedövning så valde jag tejp. Han sa att det var jättefint stängt utanpå men att det kommer att ta tid för såret att läkas inuti. Enligt honom en av de finaste omplåstringarna han har sett.
Måste tilläggas att älsklingen hjälpte till att klippa tejpremsorna! Får inte glömma hans bidrag där!
Riset jag fick var att om jag håller på tuppar av utav smärta så måste jag kolla upp det och att det är kroppens sätt att visa att något inte stämmer (vilket jag egentligen vet men orkade verkligen inte åka in just då).
Obs! Skrolla förbi den gula texten om du är känslig för sår och blod.
⚠️ Varning för bilder som kan anses starka.
⚠️ Slut på varningen.
Behöver jag tillägga att det gör ont fast det kanske borde göra ondare än vad det gör.. har ju tappat känseln men fy vad det känns!
-
Nyårsafton och nyårsdagen
Det blir två dagar som får beskrivas med fotografier. Många är tagna i rörelse och därav suddiga. Men det var jättefina dagar och mycket glädje för oss alla.
Nu låter jag bilderna tala för sig själva med en lite lätt beskrivning för den som behöver det.
I farten och påväg till Atito, där vi ska fira nyår. Vi har oss ut för att räkna ner de sista sekunderna på året och vara redo för att se fyrverkerier och själva tända på några tårtor för att fira in nya året. Nytt år och det smäller en massa! Sonen var modig och var iväg och tände på tårarna tillsammans med pappa. Dottern blev rädd för att det smällde alldeles för högt för henne. Ena minstingen somnade och den andra hade stora ögon och tittade sig omkring. Självklart tar vi den årliga bilden med alla oss. Klockan hann slå över två på natten när började röra oss hemåt. En var helt utslagen, en var relativt pigg men orkade gå själv och två minisar som höll sig vakna rätt länge började även de blunda längre och längre, för varje sekund. En härlig och underbart firande. Så mysigt och skoj som vi hade, så kan jag inte göra mer än att bara le när jag tänker tillbaka.
-
30 september
Vad tiden går fort!
När allt inte går som planerat så får man improvisera. Det är så det har blivit hos oss. Vi hade en massa planer som parkerades och så har vi tagit vid där det behövts.
Ni kommer att få en update. Vet dock inte exakt när. I och med att jag behöver lägga större del av min uppmärksamhet på min, inte så längre ”lilla” familj.
Jag kommer att fortsätta blogga.
Ser att det är många som besöker min blogg dagligen och antagligen i väntan på att jag ska skriva igen. Underbart att ni har tålamodet att vänta.
Just nu i denna sekund så ska jag fixa mig en kopp te. Har fryst så mycket, fast det kanske är någon nyhet. Nu längtar jag efter att elementen slås på i lägenheten. Jag sover med tre täcken, går runt full klädd här hemma, samt öser i mig te för att hålla mig varm.
Så nu har vattnet kokat klart och jag ska sen mysa ner mig under alla mina täcken ett tag innan jag ska åka iväg och hämta mina två älsklingar som är hos Atito och Atiti.
💜
-
Då börjar äventyren
Det blev en spontan tripp till en 4H gård . Planen var att åka till en större lekpark, men det fanns tre grupper från en förskola och många andra barn. Vi fick tänka om och det blev en spontan tripp.
Vi hade frukost med oss och började med det, vid parken intill för att sen kolla på djuren.
Stora grabben har dock egen vilja och är lite väl bestämd ibland. Går liksom inte alltid att förhandla som förr 😅 men så länge vi kommer överens efter lite prat så brukar det mesta rulla på.
Men vi skrattade så mycket och hade så fint! Båda var helt matta när vi kom hem, men även jag och mama som sällskapade oss dit.
Båda höll igång till större delen av dagen och bokstavligen däckade på kvällen.
Men jag märkte att en aktivitet om dagen blir bäst för oss alla. Alla gör av med energi och får springa av oss. Jag leker nog minst lika mycket som de, fast i min takt. Går inte att ha samma energi som de, för att då skulle jag behöva minst två tupplurar om dagen.
En rolig detalj var att ett större barn kom senare till parken vi var på och såg mig leka med mina barn. Hon hade en lilla syster med sig, men som var runt 2 år och hon själv kunde ha varit runt 10 år. Hon frågar iallafall sin mamma om hon kunde leka med henne. Varav att mamman svarar: gumman, mamma är gammal, jag är 32 år och har inte en massa energi.
Jag sneglade lätt men sa inget.
Jag är själv 33 år, men har blivit förväxlad med att vara barnens syster eller att folk tror att jag är yngre. Bara för att jag klättrar och leker. Jag gillar att försöka hänga med i barnens lekar och leva mig in i det som de gör. Inte alltid lätt att orka med men drar mig i kragen ibland och försöker.
Så länge vi har skoj så fortsätter vi leka och åka på äventyr 🥰
-
Haklappar av mama
Dottern har börjat äta själv och vägrar ofta att bli matad. Hon kladdar och försöker på bästa sätt få i sig maten. Hon kan själv och efter varje måltid har vi behövt bada henne. Hon blev så torr av det och det blev jobbigt för oss alla. Hon var även för trött efter maten, för att bada och det var inte alls roligt.
Då har min mama gått och sytt flera haklappar till dottern!
Det är fullkropps haklappar. De räcker hela överdelen så att hon kan kladda och äta, utan att det blir ett bad.
Minns du att jag var och handlade tyg med mama förr? Detta är en av tygen vi köpte (tidigare inlägg Tygshopping med mama).
Är så tacksam att mama syr till barnen. Hade önskat att jag hade mer tid till det. Men istället för att deppa över det så är jag glad över att mama som har lite mer tid över kan göra det.
-
Resumé av de gångna dagarna
Jag har verkligen haft fullt upp och varit så trött på kvällarna. Nog är det värmen och för att vi har varit ute och rört oss. Vi undviker folk fortfarande men försöker hålla oss aktiva. Barnen behöver röra på sig och gör av med energi. Vi blir nog alla lika matta och sega av värmen men jag bara njuter.
Så vad har vi pysslat med?
Bergsbestigning av Bruketberget
Det blev en tur till Bruketberget igen. Men denna gång var min mama med, Atiti. Lycka för sonen som inte har träffat henne så mycket. Han skulle självklart hjälpa henne och vara med henne. Det blev allt från vattenkrig till att gå upp och ner från berget.
Vi tog även med oss frukosten för att äta med underbar utsikt.
Både jag och killen klättrade upp och ner. Jag kan säga att både hjärtat och lungorna kände att de hade fått sig en rejäl omgång. Det var riktigt jobbigt, men skönt!
Tvätta poolen
Eftersom det har varit så varmt och det är så mycket folk på ständerna, så blir det till att tvätta och fylla poolen hemma. Snart kan de små bada och svalka sig.
MBL
Den som vet, vet.. Hahaha.. Nej, men eftersom barnen har somnat relativt tidigt så har jag hunnit spela lite mer än vanligt. Känns roligt att iallafall hinna göra något som jag gillar att göra, utan att behöva tänka så mycket.
Besök hos killens kompis
Vi var iväg ett tag hos en av killens kompisar för att hänga och luncha. Det är nog skönt för barnen att komma ut lite och byta lite miljö.
Det var verkligen jättetrevligt där. De är verkligen fina och deras son är jättesöt! Även roligt att se när de små leker. Att de leker bra och har skoj ?
Förutom den snabba resumén ovan, så är det mycket som händer omkring oss. Så det är mycket att hålla koll på just nu. Det är inte riktigt som att jag har fått andas ut för att det dyker upp något varje dag. Lite väl mycket så att det nästan blir stressigt..
Men vi fortsätter även våra rutiner och det funkar jättebra. Dock kommer det att ske en ändring snart så då måste vi anpassa oss till det.
Jag känner mig bara så tacksam att få hänga med min lilla familj, nära och kära. Dock önskar jag mer av sådant, men det kommer väl längre fram. Nu hoppas jag bara på att värmen fortsätter som nu så att vi får fortsätta njuta. ?
-
Fredag.. ingen fred än..
Idag är det äntligen fredag.
Ja, jag har längtat för att killen har ju börjat jobba och drömdagarna är slut. Så nu längtar vi dagligen på att killen ska komma hem för att vi ska hitta på något. Det blir inget stort för att barnen är redan lite små sega och killen också, jag brukar var ganska så matt också. Men en mysig middag eller bara att hänga ihop är underbart.
Idag fortsatte vi inskolningen för lillan hos min mor, medan min far var med sonen. Det går faktiskt bra!
Sonen och Atitos konst Men just nu känner jag mig ganska så mör. Det vi brukade vara två på är jag ensam med idag, fast killen kom och hjälpte till efter jobbet. Men kan egentligen inte klaga för att barnen sköter sig så bra! De är verkligen jättefina. Visst har de sina stunder ibland, men vem har inte det..
Nu fortsätter vi här hemma ett tag till.
Ett leende säger mer än tusen ord.
Sist jag kollade så är det ännu inte fred på jorden. Men det är fredag.
-
Tusen ord..
Det sägs att en bild säger mer än tusen ord..
Att berätta om mina dagar med bilder är så underbar. Att fånga de där stunderna som aldrig kommer tillbaka. Att låta andra se på foton jag har tagit och låta de tolka de. Jag bara älskar det!
Mer tygshopping med mama. Det var tomt när vi kom dit. Men fylldes med folk när vi var på väg därifrån. Med ångest och lite panik tog jag mig till bilen, efteråt. Upplever att folk inte håller avstånd. De ställer sig mer än gärna centimeter ifrån en. Nästan som om att de vill att man ska säga åt de. Nästan som att de väntar på en reaktion.
Som jag sa till mama på vägen hem. Om jag hade svårt för folk innan pandemin så kommer jag få ännu svårare för folk nu och efter pandemin. Jag kommer att få människofobi. Jag har redan lite basiluskfobi, som inte kommer att minska efter detta.
På med stövlarna och ta oss ut för att hoppa i muddy puddles, som sonen säger och citerar Pepa Pig (Greta Gris). Vi var uppe och lämnade av mama som skulle åka hem efter att vi hade handlat.
På vägen hem från bilen, hittade vi flera äppelträd. Så klart plockade vi några och tog med hem. Sonen ska få laga paj av de. Inte nu eller idag, men högst troligt imorgon. Den ??
Det går bra nu, kompis det går bra nu ?? Nu ska jag spela lite till och sen sova.
Imorgon blir det en ny dag, nya utmaningar och nya äventyr.
Dagens tacksamhet går till när barnen springer mot mig med ett leendeoch ger mig en stor kram, och säger att de älskar mig. Då känner jag att något har jag ändå gjort rätt. Att de själva kan utrycka sig och visa vad de känner ?
