-
Julen är här
Att se barnens ivriga, glada och nervösa inför julen påminner mig om när jag var liten. Man kunde inte sova av nervositet. Samtidigt som man missade mama och papas jobb i bakgrunden. Samma jobb som jag och älsklingen gör nu inför julen för våra små.
Älskar julen. Idag är det ingen stress. Finns inget bättre än att njuta av julen genom barnen.
Just nu försöker jag bli klar med maten före Kalle anka. Tror att jag kommer att lyckas!
Samtidigt som vi är samlade så saknar jag traditionen. Att alla samlas. Men i och med att vi har haft covid-19 så har vi bestämt att inte ses i år. Att inte samlas alls. Det känns.. en liten sorg som känns.
-
Jultomte i sista sekund
I sista sekund när det vi har beställt inte kommer får jag åka i ilfart för att köpa något liknande. I detta fall var det en docka och en Nerf gun till sonen som inte hade kommit. I all hast roffar jag åt mig något mer ifall något annat inte heller kommer.
Ugh! Även om vi hade beställt i god tid så kom inte leveranserna.. det bästa med att beställa online är att slippa köa och åka runt, samtidigt som stressen infinner sig när man inser att det man har beställt inte kommer. Det är lite jobbigt.
Jag tror att jag köpte med mig det sista, men verkligen inte roligt att hålla på med denna sista minuten stress. Men nu är jultomten klar iallafall för i år.
-
Jultomtensjobb i bakgrunden inför julen
Hur ska man hinna.. barnen har vänd på dygnet lite nu när vi har varit hemma och sjuka. Även om vi har försökt hålla vissa rutiner.
Killen rymmer ut med barnen så att jag ska hinna slå in deras paket utan att de märker. Vi har en nyfiken grabb hemma och en lilla syster som gärna hakar på. De vill veta allt. Bokstavligen ALLT.
Så efter att ha suttit ett tag nu och försökt slå in paket börjar de minsta behöva min uppmärksamhet och jag hann inte slå in allt. Men det hade jag inte förväntat mig heller men flera. Men men det blir som det blir. Barnen går ju alltid före så det är bara att fortsätta att kriga när de kanske sover om inte älsklingen går ut med de, igen.. hahaha..
Så här långt hann jag. Ser inte ut som mycket men finns flera små under. Vi får försöka på nytt.. killen får gå ut med alla igen, eller så får vi helt enkelt jobba på natten med att slå in.
Det sköna är att julmaten är beställd och vi får allt hemlevererat. Finns inget bättre än att veta att vi även slipper de köerna.
Nissebrev är något som ska till också.. årets Nisse och Nissa har varit väldig bra på att ge uppdrag som har uppskattats.
Men all detta tar lite tid och planering.. men jag älskar julen och allt omkring det. Det enda jag ogillar är stressen. Men myset, ljusen, glädjen och alla små traditioner.. jag bara älskar det. Jag hoppas att all vår ansträngning ger våra barn lika fina minnen som jag har av julen.
Men det är mycket jobb i bakgrunden. Får se hur vi gör men paketer ska slås in 🎁
-
Fjärde advent och granen köpt och pyntad
Vi har nästan väntat in i det sista för att köpa granen. Ville inte ta oss ut för tidigt samtidigt som vi inte vill vistas bland folk, för att inte riskera att vi smittar vidare. Så vi tog oss ut i jakt efter en gran där det fanns minst folk.
Barnen ville ha alla och inga.. först var alla fina men sen var de osäkra efter att ha sett så många. Men alla blev nöjd med valet.
När granen var inköpt så var det första året vi slapp kriga med att få in den i bilen. Ståendes fick den plats i bagageluckan. Så skönt! Gladast var nog älsklingen som slapp hålla på med snörningar och grejer för att få den att inte ramla av biltaket. Simpelt och lätt!
Slutresultatet och årets gran!
Årets traditioner blir inte som alla andra åren då vi är hemma och fortfarande sjuka men mycket bättre. Övriga år så köper vi granen tillsammans med de som kan och vill vara med från familjen. Den kläs också tillsammans med alla och jag bjuder på fika och vi dricker glögg. Men inte i år.. känns väldigt tråkigt men inget vi kan göra något åt. Men vi fortsätter traditionerna nästa år.. i år får allt parkeras.
-
Adventsfrukost utan smaklökar
Jag har tappat både smak- och luktsinnet.
Hade tänkt att göra en god adventsfrukost men jag känner ingen smak. Jag kan urskilja söt, salt och beskt men inte någon smak alls.
Mina avsmakare fick guida mig och godkände smakerna innan jag satt ihop allt.
Ägg- och mjölkproteinfria pannkakor med sojagrädde, drottningsylt och maple syrup. Alla åt, jag åt men kände bara att det var sött. Så säkert var det för sött. Hahaha men alla tyckte att det var gott så jag är nöjd.
Nöjda barn och nöjd kille = nöjd jag
Fast måste erkänna att det är tråkigt att laga mat så här.. skulle även baka idag men det blir nog inget.
-
Nu är även jag smittad
I natt hade jag feber och har inte alls mått bra. Men jag tar mig i kragen för att barnen behöver tas hand om. Killen är också sjuk och har fått resultat. Han är positiv han också. Jag väntar på att det ska dyka upp tider för att kunna testa mig. Men jag kan garantera att jag har det också nu.
Har varit frisk och feberfri i över 2,5 år. Men jag har hittat Treo som jag kan ta och förhoppningsvis hjälper mig igenom detta.
Nu tar jag en dag i taget och ser hur det här fortlöper. Kriget har börjat! 💪🏼
-
Vi gjorde allt vi kunde.. men någon annan gjorde inte det..
Det är väldig irriterande och frustrerande, när vi har tagit hand om oss och varit extremt försiktiga, men så har det ändå blivit så här.. jag vet att många tyckte och tycker att jag har varit väldigt extrem i att skydda oss från sjukdomar. MEN på mindre än en månad har vi betar av en vanlig förkylning, magsjuka och nu covid. Ja, det stämmer. Vi har fått covid i familjen och även fått det konstaterat.
Det var ganska tungt att vara där ensam. Med en som mådde dåligt och orklös, och en annan som mådde dåligt och behövde mycket närhet och ville bara amma.
En av tvillingarna mådde plötsligt inte bra och spydde en massa slem, från ingenstans. Han hade inte visar någon symptom förrän efter att slemmet kom upp. Direkt efter blev han slö och orklös, men efter några sekunder kom han tillbaka. På natten till måndagen så fick han hög feber. Fortfarande något slö och orklös. Bestämde mig att ta mig till barnakuten. Ensam med tvillingarna var jag där, från morgon till natt.
De undersöktes snabbt i och med att de var på gränsen till tre månader och fick Alvedon. Ena hade över 39 grader och den andra hade ”bara” över 38 grader.
Vi fick länge sitta i ett ”bebis” väntrum, där jag försökte amma båda och se om de skulle må bättre av Alvedonen. När vi senare fick ett rum där vi tillbringade större delen av vår tid där, blev jag inte imponerad. Inte för att jag hade några förväntningar men tänkte att det kunde finnas något där för avlastning. Rummet bestod av en brits på 60-70 cm och två stålstolar, som inte var de minsta bekväma. Det jag hade med mig var vagnen med två babyskydd, där de verkligen inte ville sitta i och sjalen som senare visar sig vara min räddning, även om det blev tungt mot slutet så var det det enda som hjälpte.
Ena mådde sämre än den andra och det gjordes tester på honom. Blodprover och pet i näsan. Men även urinprov skulle lämnas. Jag gick runt med, han som mådde mindre bra, i famnen naken men täckt med en filt för att kunna fånga kisset i en mugg, inför urinprovet. Jag bar på honom i över 45 minuter, medan andra brodern sov. Läkaren kommer in i rummet. Han som sov vaknar och börjar gnälla som snart går över till gråt. Han låg i babyskydd och jag ska hämta honom för att trösta och lägga på britsen. Lämnar ifrån mig muggen och hämtar brodern. Lämnar av honom på britsen för att han är lugn och precis då så börjar den andra att kissa. Han kissar ner brodern, läkaren och sig själv, samtidigt som läkaren försöker fånga kisset i muggen.
Suck! Allt för inget.. sekunder senare så kissar han ytterligare lite mer och läkaren hinner fånga lite, som man kunde se i botten av muggen, men det ska ha räckt för att genomföra testerna.
Ugh! Precis när jag inte håller i muggen kissar han och på alla. Jaha tänkte jag, det är bara att sätta igång och tvätta och byta kläder. Som tur var hade jag bett älsklingen att packa i extra allt i väskan ifall att.. och nu var det ett sådant ifall att situation.
Men i och med att han som är mår dåligt inte orkar amma så sätts de en sond på honom. Jag ska nu pumpa mjölk för att han ska kunna få i sig. Vi kan inte ge ersättning i och med misstänkt ägg- och mjölkproteinallergi.
För det första så har de ingen bröstpump, så de tänker att jag ska handpumpa ut över 100 milliliter.. jag sa det, det är ingen chans att jag kan göra det samtidigt som jag ska bära runt på två. Så de lånar en pump från en annan avdelning, tack och lov. Så där står jag och har båda mina små älsklingar i sjalen och pumpar ut mjölk samtidigt. Det var inte det enklaste kan jag säga. Blev lite svettig men attans tänkte jag, det här ska vi klara!
Får ut ganska mycket mjölk och nu ska han sondas. Hinner ge honom två omgångar innan han själv drar ut sonden, när jag precis vänder mig för att hämta en tredje spruta med mjölk. Suck! Meddelar sköterskan som ber mig försöka ge med sprutan i mungipan för att se om det går.
Max 5 minuter efter kommer samma sköterska och kastar in en Alvedon på britsen.
Hon säger: jag har ingen mask eller visir på mig men han måste få Alvedon nu. Ok, tack svarar jag. Hon tittar på mig och frågar: har de inte gett dig resultaten? Eh nej, svarar jag. Hon säger: ska be läkaren att komma in, men han är covid19 positiv, vi måste följa vissa riktlinjer nu. Min reaktion var bara: WHAAAAT? Är det sant? Eh, ok..
Läkaren kommer snart in och säger att urinprovet såg bra ut, blodprovet visar en förhöjning som visar på ett virus och ja, lillen är positiv till coronavirus. Men de var förvånade för att de sa att små ska inte bli så sjuka som mina pojkar var. De ska typ knappt bli berörda av viruset. Eventuellt att det blir en mild förkylning, men inte så här.
Läkaren förklarar också att i och med att det inte finns restriktioner längre och rekommendationerna är borttagna så bryr sig inte folk längre. De är ute fast de är förkylda, de lämnar sjuka och förkylda barn på förskolan och de inte heller håller avstånd längre. Han menade även på att det ska ha räckt att vi ska ha gått efter någon som ska ha burit på viruset och den ska ha nyst eller hostat, så får vi ångorna på oss. Kanske en granne som nyst i porten, eller att vi ska ha rört något där det låg en droppe av viruset. Han sa, det är omöjligt nu att inte drabbas.
Både läkaren och sköterskan var jättefina under hela tiden vi var där. Så jag är så tacksam för det. Det underlättar något i ens lilla kaos.
Båda små har hunnit piggna till smått och blir ytterligare mer pigga efter andra dosen av Alvedon. Så vi fick åka hem, men vi måste nu följa riktlinjerna för att så småningom ska alla här hemma få det, om de inte redan har det.
Så nu är vi i karantän.
-
En örfil koffein i väntrummet
Har inte druckit kaffe på länge, men efter en sömnlös natt och inne på barnakuten nu så behövs det!
-
Julbelysning på uteplatsen
Jag fixar och de poserar.
Vi är lite sena i att julpynta och dona. Brukar oftast vara den som är lite tidig, men inte i år! Hahaha, det är inte lätt att hinna med allt och ge alla min uppmärksamhet. Så allt omkring får oftast vänta medan barnen får all min tid.
Men nu lyser även vår uteplats så att Nisse lättare hittar hem till oss och att jultomten inte ska missa oss.
-
Tre månader idag
Grattis till mina små som blir tre månader idag!
Mina älskade pojkar blir tre månader idag. Att tiden har gått fort är svårt att förstå. Befinner mig i bebisbubblan och bara njuter. De är så snälla och fina. Självklart har de sina stunder då de är obekväma och vill ha uppmärksamhet, men jag kan verkligen inte klaga.
Den utmaningen jag utmanas av är att hinna och räcka till. Speciellt när alla vill ha min uppmärksamhet samtidigt. Även om jag jobbar med att förklara för de äldre att vara tålmodiga och vänta så är det lite krävande. Men jag skulle aldrig byta ut detta för något.
Vet att jag inte har skrivit om de tidigare här, men det har varit mycket omkring. Samtidigt som jag har befunnit mig i bubblan. Så fort nya rutinerna är på plats och det rullar på så kommer jag att skriva av mig.
Nu återgår jag till bubblan och sjukstugan <3
