Min vardag
-
Sjukstuga igen
Dottern har haft feber andra natten i rad. Sonens hosta har blivit påtagligare. Tvillingarna har fortfarande biverkningar från rota-vaccinet.
Sömnlösa nätter och barnen kräver mycket närhet.
Men vi krigar på!
-
Nisse flyttar in
Vi var väldigt sent ute men vi hann!
Idag fick barnen Nissebrev om att han inte hittade sitt hus för att flytta in. Så vi fick gå upp till förrådet och leta upp Nissehuset.
Vi rengjorde huset från förra årets pynt och de fick inreda och bygga på nytt. Det blev glitterhögar, gungor och snöbollar, mm.
Årets Nissehus Så ikväll flyttar Nisse in och gör bus eller ger barnen olika uppdrag. Detta är så uppskattat av barnen. De blir så exalterade när de ser att Nisse har lämnar brev. Sonen glömmer inte tidigare bus Nisse har gjort och börjar leta.
Vi väljer att skriva egna brev varje kväll och anpassar de helt efter hur kommande dag ser ut eller vad som har hänt under dagen. Det blir mer personligt och mer uppskattat än standard brev och bara bus.
I år hade jag tänkt att satsa på att skriva ut breven så att de blir rätt stavade och att det ska gå snabbare. Men den svarta färgen på min skrivare tog slut så vi får gissa oss fram lite i vad vi har skrivit tills vi får hem nu färg.
Låt buset och uppdragen börja!
-
Dags för lite adventsbak.. eller?
Baka, baka liten kaka, rulla, rulla liten bulla, ringla, ringla liten kringla, mjöla den och pricka den och… schuss in i ugnen!
Bagar BengtssonSå sjöng jag glatt medan jag började bakningen med barnen. Vi skulle baka lussebullar och jag hade köpt hem allt som behövdes. Lämnade inget åt ödet utan nu hade jag ALLT.
Min bakmaskin – början av bakningen. Mitt i så slutade jag sjunga.. varför..? Jo! För mitt i allt gick en del av maskinen sönder! Sonens reaktion var ”oh nej mama, nu behöver vi baka på the old fashioned way”
Där ligger del av bakmaskiner som gick sönder i sopen. Ja men jag gav mig inte och använde maskinen ändå. Boxade och drog i degen så att den skulle knådas.
Lussebullar med mandelmassa och pärlsocker. De blev inte vackra eller fluffiga, så som jag hade tänkt mig. Men de blev ätbara och slukades ändå.
Skulle ge de betyget godkänt och ett plus på kanten till mig för att jag inte gav upp.
Nu får maskinen vila tills jag hittar en ny sån där grej till maskinen.
-
Vaccin dos 1 – covid-19
Sitter här i väntrummet. Jag är en av de som ska vänta i trettio minuter istället för femton. Har åkt från andra sidan stan pga mina allergier så får jag inte ta vaccinen på ”vanliga” stationer.
Jag är väldigt mesig när det även kommer till sprutor och nålar. Sjukhus nålar då. Bläää vad jag ogillar de.
Det fanns två köer en för tids bokning och en för drop in. Jag hade bokat tid men när jag kom hit så var det låååånga köer. En sköterska ropar upp några nummer och jag är längst bak. Jag hinner inte uppfatta vad som sas. Folk rör sig in mot en provisorisk tunnel. Jag går fram och frågade vad ropar ni? Får till svar, tider om man har bokat. Jag säger jag har tid 11:00 men stod längst bak och hörde inte. Välkommen in sa han. Plötsligt var jag inte sist i kön utan nummer två. Folk kollade skumt på mig när jag gick före alla. Hahaha.
Blir placerad vid en bås, nummer fyra och sen när det min tur. Jag får veta vilket vaccin jag ska få och den kändes. Både vid stickningen och när medlet nu börjar sprida sig i kroppen. Jag känner av den.. armen blev också ”trött” på en gång. Jag hoppas att det var allt.
Har gått en kvart nu och har en kvart kvar att sitta av. Känner fortfarande hur det sprids och det känns tungt i armen. Men men.. jag hoppas att detta nu inte var ett knasigt val. Känner mig iallafall som en labbråtta just nu. Både på grund av miljön här och att det är som det är med pandemin.
Men nu är jag en försökskanin jag också och får hoppas att jag inte blir en zombie.
-
Internationella prematurdagen
Att föda ett prematurtbarn innebära att de är förtidigt födda, vilket i sin tur innebär födelse före 37 veckors graviditet.
Jag har fött mina fyra barn i vecka 37, 38 och 33. Vid alla tre tillfällen har vi tagit blivit inlagda på neonatalavdelningen. Där har vi fått hjälp av de som är experter på barn som är födda för tidigt. Även om mina två första inte anses vara för tidigt födda så är mina två sista det.
SÖS- och KS neonatalavdelning och KS – hemsjukvård visade hur långt de har kommit. Vi kände oss trygga och mina barn har fått bra vård. Även inför förlossningen som flera gånger försöktes stoppas, med mina två senaste. Fick sprutor och mediciner intravenös för att påskynda bebisarnas lungutveckling och stoppa värkar.
Jag är tacksam att vården för prematurer har kommit så långt. Utan de skulle många barn inte överleva. Barn som ändå kämpar för sina liv och vill leva.
Här är mina prematurpojkar under olika behandlingar medan vi låg inne på neonatalen.
Mina älskade grabbar som ville komma ut tidigare än planerat och kämpade för att bli starka och fortsätter att kriga på.
En stor hyllning till alla som bidragit till att prematurebarn överlever. Ni hjälper de svagaste och ser till att de överlever.
Tack! 💙
-
Ensam hemma med barnen
Avklarat – check på den. Iallafall första dagen på många, många, många flera.
Största utmaningen för mig är att det är många olika viljor samtidigt som ska hanteras. Oftast kan något vänta eller så blir det att snabbt ta en sak i taget. Men när det är så att alla behöver en på en och samma stund. Så blir det mer utmanande. Men jag tror att jag har hittat ett sätt att hantera det för nu iallafall. Har fungerat den senaste tiden men får se hur det fungerar sen.
Mitt tankesätt och hur jag hanterar det just nu: Vem behöver mest hjälp?, Kan de hjälpa varandra?, Behövs det här verkligen göras nu eller kan det vänta lite?
Så nu tar jag en dag i taget tills vi hamnar i någon sorts rutin.
Men vill absolut inte hymla om att jag även får hjälp av mama och papa som ställer upp! Utan de hade det varit svårt.. är så tacksam för allt de gör och deras hjälp! 🥰
-
Farsdag!
Idag firar vi papporna och visar lite extra uppskattning. Även om det är en bestämd dag, som de flesta firar och visar uppskattning, så är jag lite mer för att visa uppskattning andra dagar också.
Men idag har barnen gjorde egna brev med hälsningar till pappa med sina favorit fotografier på sig själva.
Tack älsklingen för att du finns där för de små. Även om du till större delen av dagarna är allmänt pesao mot de så får du de att skratta och le med dina knasigheter. De älskar dig minst lika mycket som du älskar de!
Älskar dig pesao för att du är en sån bra pappa till våra älskade barn!
Samtidigt vill jag även hylla min Papa som alltid ställer upp och hjälper oss med de små. Han har en så fin band med de som inte kan ersättas.
Hurra för att ni finns!
-
Vi har fallit som flugor..
Vi får hoppas att detta var allt. För inte har det varit roligt. Mycket sömnlöshet och planer som behövts ändras på. Det är inte allting går som planerat. Hade dock hoppats på det.
Nu vill vi vara friska och ska bli det!
Återgår till sjukstugan och bebisbubblan.
-
Lite av vad var det jag sa..
Exakt så säger den logiska delen av hjärna till mig själv. Det varade inte länge..
Två och en halv dag var det som krävdes för sonen, och nästan fyra och en halv dag för dottern. SUCK!
Båda påbörjade sin inskolning i måndags. I onsdags så sa sonen att middagen (vi åt superkrispig bacon) hade rivit honom i halsen. På torsdags morgonen säger han att han har ont i halsen. På fredag har han fått hosta. Dottern klagar och säger att hon har ont i magen när hon kommer hem på fredagen. På kvällen börjar spyfesten.
Nästan 1,5 år hemma och fullt friska men efter några dagar på förskolan är det sjukstuga här hemma. Tjoho!
Nu är rädslan att de ska ha tagit hem något som smittar de små och att vi alla här hemma blir sjuka. Jag visste detta men blundade för det. Försökte se till dras behov och försöka återgå till det ”normala”.
Nu hoppas, hoppas, hoppas jag att allt blir lindrigt och går över fort!
Just nu känner jag bara: BLÄ!
-
Två månader idag
Idag blir två av mina älsklingar två månader. Den äran att få vara deras mamma också. Finns inget bättre!
De små växer snabbt. Känslan är att de växer för snabbt, så som mina andra även gör. Men mina två små hjärtan har nu lika stora som nyfödda. Känns underbart att de ändå växer som de ska.
Var på läkarbesök med de i veckan och de mest värmande orden jag kunde ha fått höra är att läkaren säger ”det märks att ni verkligen bryr er om de och tar hand om de”. Sen viskar hon lite halvt högt till de ”ni har kommit till rätt familj. Man ser att ni får mycket kärlek och att era föräldrar bryr sig om er”.
Syskonen tycker även om de och än har de inte börjat protestera.. får se om och när det kommer.
Mina älskade grabbar 💙💙
