Min kamp emot tiden

Jag är överallt men ändå bara här. Jag lägger nästan all min tid på jobbet, barnen och hemmet. Försöker ibland att hinna med annat också så fort jag har möjligheten.

Jag vill så mycket, har så många tankar och idéer men det finns inte tid för allt jag vill göra. Det är inte alltid att jag har ork heller när jag har en gnutta tid över.

När jag har en gnutta tid över så hinner jag inte ens påbörja något, för att tiden hinner rinna iväg i mycket annat.

Jag har inte hunnit blogga för att jag har haft så mycket. Inte mycket med att jag behöver ta mig till olika platser, utan med mycket är att hinna göra en massa. Min kamp emot klockan. Till viss del handlar det om några måsten, men till större del handlar det om saker jag vill göra.

Samtidigt som jag har en stor vilja har mina små detsamma. Deras viljor kommer före min. Killen har också en vilja men den får han styra själv och vi stöttar honom. Men oftast går barnen först.

Just nu är jag mest hoppfull med allt som händer omkring mig.

Jag kommer så småningom att dela med mig av alla våra projekt. Sakta men säkert kommer de framåt. Det projektet jag lägger mest tid på just nu är sonens. Men det gör jag för att jag vill se han lyckas med sina tankar och vilja. Att han ska veta att vi stöttar honom i det han vill och att han kan lyckas med sina egna projekt.

Lillan hakar mest på och visar när hon inte håller med. Hon har inte riktigt kommit igång med talet. Hon säger flera ord och försöker göra sig förstådd. Envis liten tös med en egen vilja som hon är tydlig med.

Så, för att komma tillbaka till min sammanfattning av veckan som har varit så delar jag med mig av några bilder som får tala för sig själva.