Saknar gymmet

Saknar att få träna och känslan av att träna. Att nästan gråta av träningsvärken. Att se hur kroppen utvecklas. Att få en mer utvilad hjärna och avslappnad kropp.

Precis innan covid-19, så köpte jag ett träningskort. Kändes inte så smart. Men där och då, visste jag inte hur detta skulle utveckla sig. Jag hade nyss kommit igång. Killen och jag hade lagt upp en plan på hur vi skulle göra för att klämma in träningen. Allt bara sket sig..

Visst rör jag mig mycket hemma med barnen och så. Men det är inte riktig samma sak. Samtidigt som jag inte heller riktigt kan träna hemma heller. Har försökt några gånger men det blir liksom inte helt bra.

Saknar fokuset jag kunde lägga när jag tränade. Glömde bort att och bara fokuserade. Musik i lurarna och jag köttade på. Mmm.. den känslan. Efter att kroppen var mör så brukade jag stretcha. Dra ut på alla musklerna och sträcka ut de. Den avslappnade känslan efteråt, samtidigt som jag kände mig piggare. Saknar det..

Saknar gymmet, men det är inte värt att riskera..