Fiska med Atito och älsklingarna!

Vi utforskar en ny sjö idag. Jag och killen har varit här förr men inte för att fiska. Det var nämligen här man orienterade när man gick i både grundskolan och gymnasiet. Vi gick ju i parallell klass som små och där av varit här.

Papa berättar att de brukade vara här för att fiska, när de var yngre. De gillade mycket här också. Men det var förr när alla var pigga, säger han. Papa har också mist många av sina vänner på grund av åldern och sjukdomar.

Men idag fixade vi picknick, fiskekort och for iväg.

Vi hittar ett ställe med potential. Som dessa tre gossar utforskar lite innan det är dags att äta lite.

Vi hade nämligen skippat frukosten, för att ta oss dit och äta. Annars blir det ett stort projekt hemma och lillan blir oftast jättetrött efter frukosten. Så vi höll oss lite och var ändå ute tidigt.

Dags för att fiska!

Vi fick ingen fisk på detta ställe, men mycket bottennapp och alger. Men vi hade det ändå jätteroligt och fick oss en massa med skratt!

Det var verkligen härlig stämning. Det var också inga andra än vi där, vilket var helt underbart!

Men sen var det dags för lillan att sova igen. Hon somnade på vägen dit, i bilen. Så killen gick på promenad med henne och hittade ett annat ställe som vi sen rörde oss till.

Lillan sov, och vi fiskade i lugn och ro. Pappa kunde även fiska sittandes och sonen tog en fiskepaus, och tittade på lite mobil.

På detta ställe fick vi inte heller fisk. Men som papa sa kommunen borde ha betalat oss istället för botten rensningen vi gjorde ? (han syftar på fiskekortet vi betalar för). Men vi skrattade mycket åt detta. Vi hade säkert svält också om vi hade levt på medeltiden. Vi var inga stjärnor direkt.

Samtidigt som vi var där och fiskade kunde vi även njuta av naturen. Det var verkligen jättefint där. Vi såg änder och deras små. Plockade lite blåbär. Njöt allmänt av att vara ute i skogen och dess miljö.

Efter ett tag blåste det ganska mycket och tiden hade runnit iväg. Inte för att vi hade tider att passa men det började bli dags att bege sig. Så vi packade ihop och började röra oss mot bilen igen.

Lillan vägrade gå, bli buren eller sitta i vagnen. Så medan hon protesterade, vet egentligen inte mot vad så passade sonen på att klättra lite med Atito.

Älskar dagar som idag. Att vara i naturen och låta barnen röra sig fritt. Det gick folk förbi ibland men det var inte alls många. Slippa stressen av att människor inte håller avstånd och bara låta barnen gå fritt. Så mysigt och lyckat!

Nu är det inte många dagar kvar tills verkligheten slår till oss. Men fram tills dess ska jag försöka njuta av undvika ångesten.