Son och dotter med Atito och Atiti
Sonen hänger hos Atito medan vi försöker vänja dotter hos Atiti.
Dagarna bara rusar förbi. Snart är det dagen det när alla är tillbaka till sina rutiner och verkligheten kommer ikapp. Jag längtar inte och vill att tiden ska stanna. Men det gör den inte.
Är så tacksam att mina föräldrar kan stötta oss för att få ihop vardagen. Hade inte kunnat bli bättre.
Sonen älskar sin Atito och dottern börjar mer och mer dra sig till Atiti. Hon är dock i en mammig period. Stackars min rygg och allt som har med vardagen blir lite lidandes. Men så småningom som får jag inte vara med henne 24/7 eller sonen.
Men nu dränker jag ångesten med att försöka njuta av alla stunderna.
❤️